http://elfyourself.jibjab.com/view/s9DtX7JhewYqfhkU

Detta är vad vi grejar med på mammaledigheten. God Jul!

Hata

Skrev just på Fejjan att jag hatar att mannen ska på julbord med underhållning, samt att jag hatar julen. Det stämmer, sen behöver Facebook jämnvikt till allt jävla lyckligt. Fixar det jag.

Jag är inte lycklig idag. Men, mannen är underbar och förstår, iallafall hälften. Vackert så.

Hatar inte julen..eller..jo, lite. Hatar bara att jag inte kan ta det lugnt och inse att det faktiskt inte är så mycket att göra som min hyperstressade hjärna tror. Ta det lugnt. Andas. Mannen har erbjudit sej att fixa rubbet. Då blir jag olycklig över det med. När ska jag bli supermorsa och klara mej själv? Blä. Hatar.

Hej då.

Lucia på dagis.

"Men Ossi, du kan väl se lite glad ut?" Överdrifternas konung.

Det är min tomte som har avslappnad stil, inte den med handen innanför byxlinningen.

Makalöst duktiga barn på att sjunga. Är väldigt imponerad.

Lillgrisen

Ossi tyckte nog att den gamla vanliga, uttjatade dagisvinkningen från fönstret behövde förnyas...

Är mycket stolt över att jag gjorde stan igår. Tierp alltså. Jag, pensionärerna, andra med barnvagn, a-lagarna och en och annan arbetslös läkare/civilingenjör/raketforskare från ett land utanför europa.

BVC-skräck, fint besök och amning.

Sigge hos Mirjana.

Sigge och moster.

Sigge hos mormor.

Men åh, bara för att jag inte orka hämta kameran när mina bästa var här, så blev bilderna jättejätte dåliga. Tur att de som figurerar på bilderna är jättejätte underbara.

Bror Andreas och hans Mirjana kom på besök, trevligt. Jonna och Neo kom också och lekte.

Nu börjar jag lugna ner mej i min nya 4-barns mamma roll.

Har lämnat huset flera gånger. En gång utan Sigge.

Annars så har jag gjort det alla säger åt mej att göra Ta det lugnt och njuuuut! Oh My God...vad jag har njutit av bebis och att vara nyförlöst och därmed bli uppassad och ompysslad.

Men, nu är det tydligen vardag, mannen jobbar och jag måste upp ur soffan och lägga undan pralinerna, för här ska mammas!

Amma, lämna dagis, byta blöja 17 gånger om dagen, amma, hämta dagis, amma, bvc, laga mat, amma, fika, fika, fika, amma.

Mitt nya liv som mammaledig har börjat, på allvar.

Idag var vi till bvc, igen. Fick tre nya tider på en gång, samt hembesök inbokat. Jag tycker att jag blir galet kollad, tar jag hand om bebis bra?

(Ett gäng distriktsköterskor till varandra: Hur har hon det hemma? Nu ska vi allt kolla igen om hon har det bebisanpassat hemma, hehe, vi har ju bara kollat henne tre gånger tidigare, hon har säkert börjat förfallet. Nu jävlar...ska vi sätta dit henne. Hehe.)

Ossian tycker fortfarande att Sigge är ganska okej. Han kan bli lite sur när Sigge måste äta mitt i dinosaurieleken, men det kompenserar jag med att vara extra mycket dinosaurie efter Sigge fått sitt.

Imorgon ska vi titta på Ossi som tomte på dagis. Då ska jag orka ta med kameran.

Puss och go natt, nu ska Sigge och jag amma, amma, amma.

Sigge bilder.

Bilderna blev små, men så får det vara nu. Orka.

Sigge med frillan.

Annika och Olivia "Den fett söta bebisen" som inte är så liten längre.

Nybadad.

Första mötet..

Samling. Inräkning. Fyra. Check!

Sigge

1 december. 22.40. Kom våra efterlängtade prins. Bebisen som BM sa var liten, vägde 5050g och var 55cm lång. Jag tyckte det var stort. ;)

Allt väl, kom hem igår till bröderna. Natten skitjobbig. Amningen inte kommit igång riktigt och en brottarbebis på 5kg, vill ha MYCKET mat. Så, till denna natten blir det ersättning.

Men, jag är så lycklig och min Sigge är världens sötaste bebis. Hörs senare.

Decemberbarn

Efter alla tänkbara metoder för att få igång värkarna så tänker mannen skicka ut mej.
På promenad.
Aktivitet.
Men, han kan väl inte mena att jag ska behöva gå runt i nästan 25 graders kyla? Man kan ju inte andas utan att hosta till lite, eller åtminstone få fukten (läs: snoret) i näsan fruset. Tårna med, och händerna. Fy, vad kallt det är.

Men, kylan hindrade inte Ossi från att köpa en glasstrut för att fira sin namnsdag. Senare ska vi göra muffins för att fira. Men Ossian säger att alla får smaka muffins utom pappa.

-Men, då blir ju pappa ledsen, säger jag.
Ossi tänker en stund och kommer på lösningen:
-Pappa kan göra egna marsipangrisar till sej själv till fikat.
Snällt.

Om jag får det namn jag vill till bebisen, så kommer han inte att få någon namnsdag, jag har kollat. Stackars barn. Vi får fira ändå.

Nu kommer jag alltså att få två decemberbarn, Ossi och bebis. För att bebis kommer i januari, det tror faktiskt inte ens negativa jag.
Då har jag alltså bebis, Ossi, mannen och lilla Pumba som fyller i december. Hmm, då har man ju liksom lite annat att pyssla med, också. Jaja. älskar dem allihopa, så jag får stå ut.

Nu muffinsbak.

Det var allt. Ta det kallt.

Dagens aktivitet.

Lämnade Ossi på dagis.
Föräldraledighets tider. 8.30-12.15.
Riktigt värdelöst. Stackarn älskar sitt dagis och vill vara där mer. Jag vill vila och vara iväntanstiderdeppig ifred, och få hem en nöjd och glad Ossian vid 3-tiden.
Skulle gärna betala, det är det värt.
Kommer förmodligen bli värre sen när (om) bebis tittar fram:
På med kläder efter amning och blöjbyte, iväg i vintern, lämna Ossi, hem, amma, på med kläderna, hämta Ossi, nä, tänk om det var som i Stockholm, med 30 timmar i veckan.
Lyx.
Moraltanter, gör er inte besvär att tycka att barn ska vara hemma med sin mamma heeeela dagarna, det tycker man inte när man är 4år och får sitta hemma o glo med bebis och mamma.

Men allt blir så bra så.

Dagens aktivitet för att inte förlora förståndet, var att hälsa på kompis Annika. Som hade ca 12 grader hemma, i fönstret iofs, men fatta vad kallt!!! Nu hoppas jag att hennes fjärrvärme har kommit igång. När jag fryser, då är det kallt. Jag som sitter och äter isbitar mitt i smällkalla vinter, för att kyla ner mej. Jag frös hos Annika. Men dagens aktivitet var trevlig.

Nu ska jag gosa med Ossi, vare sej han vill eller inte.

Sliten.

Sitter här och är trött. Dåligt med sömn inatt. Det är straffet för att jag förr skröt om hur bra jag sov. Sista timmarna av natten låg jag i soffan och glodde. Sen kom mammas varma gosunge Ossiman och på något sätt lyckades han klämma in sej brevid mej i soffan, med benen på lillebror i magen. Mys.

Sitter nu och väntar på att vi ska beställa mat, Mannens bror med familj är här och svärmor. Tro nu inte att jag är fullständigt otrevlig och sitter och bloggar under tiden vi har besök. Nädå, alla barnen tillsammans med papporna är på Ossis rum och bygger lego, medans brudarna minus jag, är på skyltsöndag.

Jag fick inte följa med för de skulle in i Tierps trångaste presentbod, och då kommer jag att ha sönder något, med magen...Närå, orka bara inte.

OBS!
Fattar ni vad dyrt det blir att äta ute för fam Holmström? 5 rätter....och inte blir det bättre, snart 6..Nu blir det blodpudding resten av veckan.

Snö!

Var nog inte så tokigt ändå att vara ute i snön.

.....

"Neeeej! Jag vill inte gå ut! Jag vill inte ha snö på mej!" Ossian måste tvingas ut idag.
Mamman vill gå ut, men, vad ska jag göra ute på gården helt själv? Måste ha Ossi med så att folk tror att jag är ute med han, fast det är tvärtom, han är ute med mej.

Hade värkar inatt, en riktigt jädrans svidvärk bla. Men nu inget.
Läste på internet att när man gått över tiden så ska man ha planerade aktiviteter varje dag, men inte så långt hemifrån, vad ska jag göra då?
Gå till Konsum och fika, titta på badhusbygget? Eller kanske sitta på bänken i hallen på Hemköp? Ska bli skoj att göra Tierp, nästa vecka, Here I come! Här ska planeras aktiviteter!

Vidare så skulle man säga till vänner och bekanta att inte ringa varje dag och fråga om det händer något, det kan jag förstå, det är ett jädrans tjat.
Men om inte de skulle ringa, ringer ju ingen.
Jag vågar inte ringa för att bara prata skit, då tror de att det är dags.
Med andra ord, så väntar alla med tyst spänning på telefonsamtalet som förändrar allt, iallafall för familjen Holmström med alla barnen.
Usch, vad nojjigt och konstigt allt är.

Internet fungerar som vanligt. Konstigt. Jaja. Telia vs Bredbandsbolaget, kan det bli annat än strul? Det är bara att passa på att blogga av sej lite förvirrade tankar.

Vi skulle till köpcentret idag för att handla lite kläder.
Jag skulle få en ny mössa.
Men snön satte käppar i hjulet för oss. Mycket besviken. Det kunde ha varit det roligaste jag varit med om på länge. Och då hatar jag att shoppa. Imorgon kanske, vilket äventyr det kommer att bli!

Våran tv är jättestor. Syns inte bakom mej.

Tvingade Adam ta sista kortet på magen.

I Niclas skjorta och de obligatoriska mysbyxorna.

Hej då magen. Hej bebis.

Internet kommer att stängas av för oss pga av leverantörbyte, i några dagar. Så, vi hörs efter helgen.

Kanske lite mindre, eller kanske lite bittrare, vi får se.

Kram.

Dagen.

Duedate. idag står det 0 dagar kvar. Jaha. Struntar väl vi i, bebisen och jag. Vi ska beställa mat idag eller gå till pizzerian och äta, beror på hur Adam mår och hur min mage drar ihop sej.
Adam är sugen på en sallad och Ossian ska ha korv med bröd (!). Så, inte hinner väl vi vara med om en födelse idag.

Vi ska leka med lego och vara ute i snön har Ossi bestämt.

Igår kom lilla mamma och muntrade upp oss med varsin härlig sockerchock, som jag spädde på genom att ta fram massa skumtomtar och julmust.
Inget går upp mot socker när man är halvdeppig.

Nu, frukost och sen en dusch, får inte lukta usch.

Saknar.

Om jag kunde, skulle jag hjälpa, men om du inte vill ha hjälp, finns det inget jag kan göra.

Tänker ofta tillbaka på när vi var små. Lillkillen med stora glasögon och linblont hår, som alltid stod åt alla håll, för det var fullt av havssalt från alla våra bad.

Skulle ge mycket för att få uppleva en sommar till, som vi hade då.

Lintotten som gjorde alla upptåg och bus man kan tänka sej.
Som alltid stod på de svagas sida.
Du är fortfarande den som tänker mest förnuftigt, när du inte är totalt oresonlig. Såklart.

Hur många gånger har jag inte slagits för dej? Kommer du ihåg i skolan? Jädrar vad jag fick försvara min lilla lintott.

Jag vill att du ska komma tillbaka till mej.
Till oss.

Älskar dej och tänker på dej.

Ta hand om dej.

Sova.

Jag sover hela nätterna.

Har inte gjort det sedan ungefär ett halvår tillbaka, om ens då. Någon enstaka natt har blivit fullsoven sedan Ossi kom. Nu sover jag. Behöver inte ens gå upp o kissa..
Visst att vända sej i sängen är ett projekt, men verkar som om jag gör det halvsovandes nu, och inte flämtandes och medans jag försöker kväva små smärtskrik.

Detta gör mej orolig, har kroppen accepterat en livslång graviditet? Ska jag börja jobba igen?

Idag kan jag inte föda barn. Idag har jag annat för mej.

God morgon.

Jag ser här brevid att det är två dagar kvar till leverans, oj, tänk att tiden kan gå så fort...IRONI.

Adam hemma med mej idag, stackarn har legat i soffan och ätit Alvedon pga. halsont och feber, som alla andra, tydligen.
Kräksjuka och/eller influensa, lagom till förlossningen, nu är det läge att damma av hypokondrin igen.
Alex fettsur, för att han aldrig får bli sjuk...

Ossian har haft riddarfest på dagis idag, så slut efter dagen så han somnade i hans lilla fåtölj. Men när jag viskade "pasta" i hans öra, så vaknade han och knatade iväg till matbordet.
Ungen skulle kunna byta allt godis i världen mot lite pasta.

Lugnt i magen. Alldeles för lugnt. bebis rör sej såklart, men alla tecken på ev födelse är som borta. Lugnet före stormen eller igångsättning om 2 veckor. Börjar tro på det senare.
Tänk att jag ser fram emot smärta och sjukhusvistelse.

Alla mina pojkar är utvänt (det där måste vara dialektalt? Att man är utvänt? eller?).
Mannen ringde idag, jag vågar inte ringa till han längre för då tror han att det är dags, och sa att det var sååå jobbigt att hela tiden kolla att telefonen är med och att den är på. Oj, ja, det lät hur drygt som helst, stackarn.

Ossian har gjort klart för oss att:
-När bebisen kommer, då måste ni vara snälla....mot mej.

Lillhjärtat verkar vara lite bekymrad över att vi ska glömma honom när lillebror kommer. Inte lätt när man har varit i centrum i 4 år. Mamma, pappa, storebrorsorna, alla gullar med honom.
Oj, oj, jag känner att det inte kommer att bli tufft för Ossi att få en liten bror, men kanske, nyttigt.

Nu ska jag fika, sen till biblioteket och låna böcker om Kalla kriget, som Alex ska använda i skolan, sen handla.

Hej då alla höggravida och utvänta, ut kommer de alltid.

Julmarknad?

Ossian skulle få träffa tomten, jag skulle få komma ut ur mitt hus och kanske få äta något juligt.
Mannen ville inte åka, men jag tvingade honom, så han fick bråttom att skotta bort snön som var ivägen för att vi skulle kunna komma ut på ett smidigt sätt.

När vi kommer till Strömsberg så är det oroväckande lugnt, två bilar, och de tillhörde boende.

Stannade vid bagarstugan där jag skulle köpa bröd, hade jag tänkt, och frågade var julmarknaden var?

Den är imorgon var svaret.
Som min mamma sa, vilken jädrans tur att den inte var igår!
Nytt försök imorgon då.

Åkte till Ossis kusiner istället, så Ossi var nöjd ändå.
Fick ju ha Spindelmannendräkten på hela tiden vi var där.

Nu väntar ostbågar och bilar.
Men ingen bebis. Inatt ska jag sova, inte föda.

Trevlig lördagkväll alla förvirrade och bortkommna, kom ihåg! Ni är inte ensamma.

Årets bild.

Använd gärna fotot i avskräckande syfte.

Men herregud....skulle bara kolla hur Ossian såg mej från hans vinkel, underifrån. Stackarn.

Häromdagen klev jag på en liten kille i kassakön, han var lika stor som Ossi, han såg verkligen rädd ut, när jag bad om ursäkt. NU förstår jag det. Traumaskadad. Inte bara fysiskt.

Inser nu att detta inte var min bästa fotosida, ska vända andra sidan till nästa gång. Huuu...

Saffransbröd, lussekatter, lussebullar.

Mammas duktiga Ossian. Bullarna med saffran i, blev väldigt snygga.

Sen att jag och Ossiman fick ägna en halvtimme åt att leta äggskal i degen efter jäsning, är mindre lyckat, vi stack oss på degen vid utbakning, stack oss på äggskal alltså.

Degen fullproppad med äggskal. Skulle tro att jag istället för att slänga äggskalet i slasken efter användning av innehållet, helt enkelt kastade skalet i degen.

Ossian tyckte att "Det var väldigt äckligt med lussebullar", jaja, mer till mej då!

Tillbaka!

Nä, har inte fått bebis. Anledningen till att bloggandet varit på noll, är datahaveri.
Ny hårddisk.
Så, min man har varit uppe halva natten för att dona med min dator. Nu är allt återställt, med mail, Spotify, BankID, blogg, osv. Samt allt som måste in i datorn igen, som jag inte har en aning om, men som mannen är grymt bra på, tack älskling! Jag vet att du är trött idag, för min skull!

Nu ska jag få Ossi att äta frukost, vilket idag måste vara hundmat eftersom han vaknade som hundvalp. En hundvalp som heter Pelle. Hoppas att yoghurt duger.

Vi skiter i´t. (Omvänd psykologi, eller nåt.)

Iallafall så vill jag informera att jag skiter i´t. Bebisen kan ligga kvar och trycka på mina revben och kissblåsa. Jag skiter i vilket.
Foglossning och sammandragningar struntar jag fullkomligt i.
Nu ska jag ut med brudarna och parta, sen ska jag gå en lång rask promenad. Ha vilt och hämningslöst sex med mannen. Sova hela natten. Bära Ossi. Bränna stödstrumporna. Böja mej ner, igen och igen, böjböjböj. Sova på magen. Cykla till jobbet. Bära tunga kassar, de tungaste. Äta konstig äcklig konstig fisk, och ost.

Resumé

Dagen igår, var motsatsen till dagen idag, än så länge.
Fullt ös från morgon till, iallafall sen eftermiddag.
Var barnvakt till grannfruns små änglar. Gulliga och snälla. Stora killarna inklusive Ossi blev störtförälskade i minsta tjejen, som dom kallar "fett söt bebis" men som är över året, men myckat liten.
Killarna tror ju nästan att det inte finns bebisflickor, omgivna av pojkar som de är, och kommer att vara..

Sen kom mamman (min), som är gulligt orolig för att jag ska föda i hallen.

Ossi och jag gick ut och åkte bob, eller han åkte, jag stod halvägs upp i backen och manade på honom att komma upp till mej, på så sätt kunde vi kämpa upp bobben tillsammans, halva backen var, jag var stenhård.

Sen hälsade svärmor på.

Dags för Ossimans gympa, försenade såklart, isflak modell Titanics förgörare, satt stenhårt fast på framrutan. Ossi låg o kolla tv med overallen på, medans jag kämpade med isen.
Missade samlingen, Ossi vägrade ha ärtpåsen på huvudet, vilket resulterade i att jag balanserade runt med ärtpåse på huvudet, han gick brevid.

Hem, åt redan lagad mat.
Trött, tänker att, nu ska jag väl ändå kunna sova inatt...nädå, gick upp till slut för jag glömt tvätten i tvättmaskinen, hängde den. Gick upp igen efter ha legat en timme till i sängen för att äta lussebulle och mjölk.

Nu, sååå skönt! Ossi på dagis, killarna i skolan. Jag ska bara göra lite paj och hänga mer tvätt. inget mer. Underbart.

Fy Fabian.

Ossian har fått pippi på Pippi, han tittar gärna på någon av filmerna minst en gång om dagen.
Pippi är mycket bättre än jädrans Cartoon skiten som gör min unge till antingen monster med laser eller utomjording med svärd, eller kniv, eller gevär eller pistol osv.

Tacka vet jag Pippi.
Ossi frågade om han fick säga "Fy Fabian?"
Jag låtsades tänka en stund och sa sedan att eftersom jag är så snäll, så får du säga "Fy Fabian", men klargjorde tydligt att det var ett svärord, som han fick använda för att jag är en så snäll och god mor.

Ossian och jag hatar duscha ungefär lika mycket, skillnaden är väl att jag inte vrålar mej igenom proceduren, vilket Ossi gör. Jag vrålar bara när stödstrumporna ska på..

Medans Ossi klär av sej inför stundade tvagning, sitter jag på toalettlocket och han stirrar på mej, länge, och säger tyst och lugnt: "Matta Facka".
Mother Fucker med andra ord. Hmm.
Inte så harmlöst längre.

Trött.

Galet trött. Undra om det beror på att jag börjat snarka som en hel karl? Säger mannen iallafall. Hostade inatt så jag fick foglossningspaniksmärta, det kan ju också bidragit, till tröttheten.

Adam hemma ont ont ont i halsen. Alex till skolan, sur för att inte han fick vara hemma när han hade ont i halsen. Men, du hade inte lika ont, försöker jag, men gejen är, att Adam aldrig är hemma från skolan och Alex vill alltid vara hemma. Och har sina knep för att genomföra detta. Det straffar sej såklart. Peter o vargen fenomenet, ni vet.

Ossian sover fortfarande. Blir nog till att ringa till dagis och ställa in frullen. Frulle hemma istället. Någon fördel måste ju lillherrn få av att mamma vankar hemma om dagarna.

Nu vaknar liten.

Upphittat underbarn

Hittade en bild på brors facebooksida, fattade inte först att det var Ossiman. Det finaste man har sätter man på bordet.

Drama

Jo då, ge upp någon gång, inse dina begränsningar! Dramatik på mammas middag igår.
Kramper och skakningar i min kropp, gjorde att jag tvångskrystade vilket resulterade i att mannen tvingade mej till sjukhuset.
Allt väl med bebis ska snabbt nämnas, och han är kvar i magen, ska också nämnas.
Barnen, alla tre, fick sova kvar.
Tack till mamma och Ulf för att ni är underbara.

Har mestadels av dagen analyserat vad som hände egentligen.
Till ingen nytta som min kloka lillasyster Jonna sa. Hon sa även: Gilla läget och framförallt; Ta det lugnt!
"Varning varning!" kanske var det min höggravida kropp ville tala om för blåsta mej.

Så känner mej låg idag, dels för att mannen och jag kom hem halv två inatt efter att ha fått alla provsvar, dels för att jag vill veta vad problemet var.
Men, som sagt, lägger ner det nu.
Iallfall försöker.

We did it!

Smög upp tillsammans en tidig morgon i februari.
Tysta låste vi in oss på toan, dags att kissa på sticka!
Medans jag drar upp trosorna efter utfört uppdrag, tittar mannen på stickan och säger" Grattis då!"
På stickan står med digitala tecken "GRAVID 2-3 (veckor)". Vad? Förvånad, trots att jag visste. Underbart.

Tråkigt!

Tack mamma!

Idag är det verkligen tråk.

Går runt i huset som en förvirrad demenssjuk.

Skulle baka lussebullar, älskar lussebullar, hatar att baka dem. Men, måste, skulle aldrig köpa, mina lussebullar är de godaste. Tycker jag.

Smör, socker, Kesella och mycket saffran. Fett gott.

Men tror ni jag orkade? Nä.

Hittade Ossians alla stl 50 kläder, en del med prislappen kvar. Så skönt. Hittade dem när jag letade efter alla mina pepparkaksformar, har nog ca 1000 i en knippa, allt från lastbilar till pepparkaksgummor, hittade inte ens en liten gris...men jag hittade kläderna!

Var till BM igår, allt väl, normal.

Fått en tid om två veckor igen. Sa då störigt att jag kommer väl då, och visar bebisen, som då är runt två veckor gammal. BM bara skrattade.

Men jag vill att kotten ska komma NUUUU!!!! Men jag bestämmer inte, det gör kotten, när han är redo, då kommer han.

Mannen ska träffa kompisar imorgon, säkert krogsväng, är så avundsjuk och missunnar honom det. Ska jag vara hemma, ska han. Närå, klart han ska ut med polarna.

Men, om jag föder hemma, ensam, ensam...med tre gråtande och hungriga barn som ingen tar hand om...då...då är det hans fel. ;)

Mamma var hit och gav mej en liten present. Så fin, så sant. Tack mamma!

I Väntans Tider..

Kom nu då, kotten, din säng är bäddad.

Höstlov.
Usch.
Barnen hemma. Jättebra och skönt för dem, men inte för mej.
Då måste jag ju göra lunch varje dag. Samt störa mej på att de spelar för mycket och stökar till. För att göra aktiviteter med sin tjocka gamla mamma, det vill inte mina pojkar.
Åka och bada ska dom, själva.
På bio ska dom, med pappa, för jag kan inte sitta stilla så länge.
Idag har killarna fått ledigt, nästan, från tjat, men imorgon..hehe då jädrans, har jag en ToDo-lista på saker de ska TAMEJTUSAN hjälpa till med.
Dom måste straffas.

Just nu sitter jag och äter pepparkakor som man äter popcorn eller chips, dvs en hel in i munnen och sedan utan paus in med nästa, många.
Jag tror att det är runt tjugo stycken nu.
Men jag ska ta en promenad till dagis snart och vill helst inte bajsa på mej på vägen dit, så nu får det räcka.
Imorgon är det bm igen. Samt till jobbet för att tömma skåp och kolla mail och sånt, tråkigt när det känns så avslutat på något sätt...jaja, jag är tillbaka snart. Tiden går fort. Fast just nu sakta...

I Väntans Tider.

Bli klar någon gång då, kotten. Du har dina Laban strumpor här!

Fler tvättråd.

Fick denna bild av bror Andreas, han med snoret, ni vet.
"Or, give it to your wife, it´s her job."
Rolig den med.
Fast inte idag, då killarna på övervåningen plötligt fick för sej att tömma rummet på en veckas tvätt och knöla ner i tvättkorgen som för ovanlighetens skull bara var halvfull. Överfull nu. förstår nu varför tvättkorgen var halv, tvätten låg ju på deras rum.
Förnekelse.
Så tvättar järnet idag. Står ju så på tvättråden, ge skiten till din mamma eller fru.

Syns inte, men när jag skulle tvätta Adams nya gangstertröja, så står det under tvättråden:

"Or ask you mom". Roligt.


Som vanligt så har jag haft fullt upp...Lämnat lillälsklingen på dagis.

Hem, plockat ur diskmaskinen, har jag nämnt att jag klarar att plocka i och ur diskmaskinen på 3 minuter. Slå det, den som kan! Nästa utmaning är att sätta på mej stödstrumpor efter dusch på mindre än 20 minuter.

Ja, efter disken så blev jag väldigt trött så jag sov i en timme.

Kaffe.

Största älsklingen kom hem, lunchade hemma. Ville inte gå tillbaka till skolan och väntande matteprov, efter lite gnabb o pepp så pös han iväg. Höstlov snart, bra för han.

Bakar nu bröd, väldigt gott bröd, det vet jag, för jag bakade samma igår. Godaste hemmabrödet ever. http://www.matklubben.se/recept/broed_i_laangpanna_58548.html

Nu, vila, sen ut på lite ärenden på stan.

Imorgon ska jag åka och bada med mamman och Ossi, vilken utmaning. Undra om jag får på mej mammabadräkten? Eller kommer den att sitta som en spänd duk över tuttar och mage,vilket gör att tuttarna förvinner helt, eftersom magen sticker ut mer än dem. Än. Som en spoiler, säger mannen. Vet inte vad det är för del på en bil, men jag tror han gillar bilar så han kanske gillar spoilerlooken.

Nu ska brödet in i ugnen. NI fattar själva, fullt upp och väldigt spännande att blogga om...

Hehe..

Ni som har ett minne och är hängivna bloggläsare av min blogg, kommer kanske ihåg ett gnällinlägg där jag vill ha sympati för att jag är så förkyld? Satte då in en bild på en snorig trollgubbe och Ossi frågade: Är det din bror? Kommer ni ihåg? Detta är min bror, så Ossi hade nästan rätt....

Svamp här o där...

Ossi fick böja sej och plocka upp svamparna, till slut tröttnade han och vägrade. Alltså fick jag lämna tusentals. Ge er nu inte ut i skogen för att plocka de svampar jag fick kliva över, detta var även det ett tag sedan. Har du sett Herr Kantarell? Ja, massor, Ossi orkade hjälpa sin mamma med typ, en.

Besök på brandstation

Det var ett tag sedan vi var där,Ossiman och jag, Ossi hade sina skäl, och jag mina.... Däruppe vinglar min unge.

Mamma klämde in sej i korgen också, den tog runt 700kg, så jag tror det var lugnt.

Brandman Ossi till er tjänst.

Lördag

Idag är jag April, smal och cool brud. Imorgon någon annan...


Underbart kyligt höstväder, solen börjar sippra fram mellan guldgula trädkronor. Burdusa solstrålar visar tydligt och obarmhärtigt att här behövs det dammas och fönsterrutor putsas.

Men det kan vänta.

Idag hoppas jag på att någon vill handla åt mej så jag äntligen kan baka lite bröd, som jag har planerat så länge.

Sista grillningen ska vi också klara av idag, innan grillen går i ide. Jag tror, och hoppas att vi får sällskap av lilla Pumba (Syster) och Neo.

Ossian tittar på Turtles, samtidigt som han leker att han är en sköldpadda med knivar, jag är, som alltid, flickan i berättelsen, i detta fallen April, eller som Ossi säger "Afri". Lättlekt, då jag kan vara April samtidigt som jag duschar (hata), eller bloggar.
-Mamma, nu är du April som duschar.
-Okej.

Nu få av lilleman pyjamas och sätta igång med dagen. (Inte damma.)

Förfall

Jaaa!!!! Hittat koden som jag tydligen nuförtiden behöver för att blogga. Bra!
Hej!
Är nu hemma från jobbet, hemma och väntar o väntar o väntar....Väntar på att mannen ska ringa, väntar på att skolkillarna ska komma hem, väntar på posten, väntar på att Ossi ska hämtas på dagis, väntar på att mannen ska komma hem från jobbet och mest av allt, på väntar på bebis.
Närå, det är inte så illa som det låter, överdriver an aning, posten t ex, den glömmer jag helt.

Har variit fast besluten om att i denna graviditet inte låta mej förfallas. Trots löftet har förfallet börjat, inte för att jag vill, utan för att jag måste. Mina fina mammakläder är urvuxna, framförallt byxorna.
Så, det enda som känns ok, är mannens mysbyxor som är nedvikta under magen. Likaså mannens tröjor funkar bäst.
Idag gick jag ut med kalasbyxor och en tröja som slutar över rumpan, inte alltid är tröjan så kort, utan enbart när man har en strutmage under.
Ser faktiskt ut som jag har en blöja på mej i mina fina kalasbyxor. Så gick jag UT!
Ojoj. Alla hämningar på väg att släppa. Hehe.
Har många bilder på magen, på mobilen. Eftersom jag saknar sladd ( mannen, kan du någon gång hämta sladden du lagt undan i källaren???) så kommer en spontan bild här med kalasbyxor och mannens tröja.

Nu, dammsuga, vilket är nästan lika jobbigt som att duscha, hatar att duscha. Helt slut som människa efter dusch.

Bråttom bråttom

Ska nu hinna blogga lite innan makaronerna är klara, dvs ca 7 min.
Jag är en mycket upptagen kvinna.

Har alltid trott att mina barn inte är som dessa skräckexempel som jag tar upp i skolorna:
Barn som går till Lidl och handlar megaliters läsk istället för lunch.
Som sedan går tillbaka för att handla mer läsk till kvällens spelande, mitt i veckan.

Men..jo. Läsk överallt!! Pantflaskorna tar över deras rum och små läskslattar står här o där. SOCKERLÄSK!!!!

Mellersta killen var sååå stolt att han inte köpte något godis till lördagen..vad hittar jag på hans rum? 1 ½ liter läsk. Har inget gått in i det prepuberteta lilla huvudet? Fasen. Misslyckande.
Å andra sidan kan jag härmed vara lite ödmjuk när jag är ute i skolorna, och inte så dömande när jag tillrättavisar föräldrar.. det kan tydligen hända den bästa...


Idag kom jag inte upp ur sängen, jo, till slut, men trodde att jag skulle gå rakt av i höfthöjd när jag krampade mej upp och höll i väggarna på väg till toaletten. Foglossning. Vilket jävla ofog.
Fick ringa mej sjuk till jobbet. Visst kan jag halta omkring där också, men, när det gör så ont att tårarna översvämmar ögonen, då vill jag inte jobba. Kan ju inte visa sådan svaghet.

Till sist, innan makaronerna blir till överkokt gröt, vill jag bara informera att ett mirakel skett.
Jag har talat i telefonen med en man från försäkringskassan, han ringde mej...och...VAR TREVLIG!!!! och framförallt....FÖRSTÅENDE!!!!
Detta hände igår och jag är fortfarande i chock.

Nu, sila pasta. Halloj på skoj.

Fortfarande normal.

Fortfarande på linjen när det gäller min magmätning hos BM. Yeah! Normal! Inte ofta man får vara...normal!

Humöret är jämnt och fint-hela tiden förbannad. Så skönt att det inte svänger så mycket.

Nu är det ju så att eftersom jag är gravid, så är det ju, naturligtvis, det som upptar all min vakna tid och ovakna med för den delen.
Så, skrivandet kommer ju inte att handla om så mycket annat heller.

Vad skulle det vara? Vaknar. Lämnar dagis. Jobbar. Hem. Sover. Hämtar dagis. Lagarmattvättarevdammsugerläggerbarn. Sover.
Det som jag tycker är roligast just nu är att berätta för alla som frågar av ren slentrian "Hur mår du" hur jag verkligen mår. Hahaha, det hade de inte räknat med, att få höra om alla mina krämpor och besvär. Stackarna, hälsningsfrasen som blev till 15 minuters sjukupplysning.

Nu är det ju så att det inte bara är skit med mej.
Klart att det är coolt som en lastbil att vara på smällen. Känna hur det rör sej där inne.
Längta.
Prata lite med magen när jag är ensam, typ: "Lilla bebisen, håll i dej nu, nu ska mamma vända på sej" när jag ska vända på mej i sängen. (Vilket är en stor händelse för mej och bebis. Våndan innan...nu går det inte längre att ligga på samma sida, nu är höften domnad, fan...okej. Måste vända på oss. Sedan lyckan för avklartat projekt. Wohooo!!! Vändning lyckad!)

Namnfunderingar. Vissa säger att de kan se vad barnet ska heta när det kommer ut. Men, hur kan man se det?
Alla nyfödda ser nästan lika ut, skrynkliga, röda, ihoptryckta med ett litet veck vid näsroten. Vad heter man då? Yoda? E.T? Jabba The Hut?
Hehe, närå fattar jag med att man inte döper det finaste och vackraste man har till Yoda, men håller fast vid att det är omöjligt att se vad bebisen ska heta bara den kommit ut. Finns ingen typisk "Olle" eller "Sture", man blir en "Olle" för att det är ditt namn. Nog surrat nu.

Nu hämta Vilddjuret på dagis.

Bitterfitta

Jag-bitterfitta, i min lätt vindögda (med flit) bittermin.

Brukar väl kunna hålla god min, och humöret ganska stadigt. Utom när min man gör mej galen, såklart.

Men nu känner jag hur det goda humöret ersätts med det onda.

Mycket kort stubin när det gäller trotsig Ossi, sänker mej till en treårings nivå, och ska tjafsa. Och sucka, ljudliga, långa suckar som Ossi knappast lägger märke till, eller ens hör. Där står jag och suckar mej blå, utan att få någon reaktion.

Ironi fungerar inte heller, bitterfittor använder mycket ironi. Barn förstår inte ironi.

Har slutat med det nu.

Hade storslagna tankar på att inte bete mej lika korkat som en person som är i min närhet eller förresten, inte i min närhet, men i mitt liv. Jag skulle svälja min förtret och vara bättre än denne.

Vad hände? Jag var värre. Häxansurtant.

Är sjukskriven på halvtid, vilket innebär att jag går från jobbet på förmiddagen, eller om jag jobbar riktigt länge, slutar till lunch.

Har vant mej lite med att komma hem till tomt hus. Får verkligen lägga band på mej så att jag inte plötligt ska utnyttja tiden ensam med att städa, diska, tvätta, handla, you know. Svårt.

Men lätt nu när jag känner av fysiska begränsningar. Svårt att lyfta på fötterna, och det kan vara viktigt att göra det när man ska utöva gåendets konst.

En arbetskamrat till mej tyckte att jag var ovanligt fokuserad när jag kom in och jobbade med honom i 10 min.

Han brukar tycka att den hormonella förvandlingen från en skärpt och pigg tandsköterska till gravid dagdrömmare vidare till mjölkmaskin är påtaglig.

Men igår var jag tydligen mycket fokuserad, vad han inte vet är att det beror på att jag var tvungen att läsa på läpparna för att överhuvutaget fatta vad som sägs. Därav mitt intresserade ansiktsutryck.

Att jag svarade rätt är tur, ren tur. Klarade mej i 10 minuter, sen var tiden ute, och jag gick hem.

Nu hämta på dagis. Få se vilket avgrundsvrål jag möts av idag av min underbara treåring.

Måste man svara på alla frågor?

Man kan, innan foto tages, linda upp dubbelhakan med ett skosnöre. Voilá.


Ibland känns det som om gravid mage gör så att människor släpper alla hämningar och frågar om min graviditet och berättar om sej själva, när de var gravida. Jättetrevligt.

Speciellt i Tunisien gjorde magen succé.

Men när man frågar "Hur mycket har du gått upp i vikt nu?" då känns det som att där går en gräns. För mej.

Niclas tycker att det ingår. Varför?

Jag är fet. Jag skulle kunna vara mindre tjock och ändå gravid..

Jag skulle aldrig fråga en överviktig person hur mycket denna gått upp i vikt, gravid eller inte.

Djerba.

Lite bilder från Djerba. Som ni vet är vi ju fem i familjen, varav 3 inte vill vara med i blogg, så, eftersom Ossi inte har något att säga till om, så är det han som får vara fotomodellen. Och kamelen. Han har inget att säga till om heller. Kolla bara på rosa hatten.

Hoppade till slut i utan puffar, sjönk som en sten, blev uppdragen, skrek: Slääääpp!!!, Släpptes, blev uppdragen från under vattnet, skrek: Slääääppp, om och om igen, tills han accepterade puffarna igen.

En varan fastnade i Ossis kalufs, fick hjälp av en snäll Tunisier att ta bort den...närå, var på ormtjusning.

Svullna fötter som inte passade i några skor, utom tennisskorna jag åkte dit i. Om ni kollar noga så ser ni att vänstra är extra svullen och blå. Tappade en vattenflaska på foten och skrek en djävulsramsa av smärta, så jävlig att Ossian höll för öronen, han som är alltför duktig själv på att svära, då är det illa. Ont!

Balkongutsikt.

En liten som på något sätt somnade på restaurangstolen. Bra gjort.