Ska nu hinna blogga lite innan makaronerna är klara, dvs ca 7 min.
Jag är en mycket upptagen kvinna.
Har alltid trott att mina barn inte är som dessa skräckexempel som jag tar upp i skolorna:
Barn som går till Lidl och handlar megaliters läsk istället för lunch.
Som sedan går tillbaka för att handla mer läsk till kvällens spelande, mitt i veckan.
Men..jo. Läsk överallt!! Pantflaskorna tar över deras rum och små läskslattar står här o där. SOCKERLÄSK!!!!
Mellersta killen var sååå stolt att han inte köpte något godis till lördagen..vad hittar jag på hans rum? 1 ½ liter läsk. Har inget gått in i det prepuberteta lilla huvudet? Fasen. Misslyckande.
Å andra sidan kan jag härmed vara lite ödmjuk när jag är ute i skolorna, och inte så dömande när jag tillrättavisar föräldrar.. det kan tydligen hända den bästa...
Idag kom jag inte upp ur sängen, jo, till slut, men trodde att jag skulle gå rakt av i höfthöjd när jag krampade mej upp och höll i väggarna på väg till toaletten. Foglossning. Vilket jävla ofog.
Fick ringa mej sjuk till jobbet. Visst kan jag halta omkring där också, men, när det gör så ont att tårarna översvämmar ögonen, då vill jag inte jobba. Kan ju inte visa sådan svaghet.
Till sist, innan makaronerna blir till överkokt gröt, vill jag bara informera att ett mirakel skett.
Jag har talat i telefonen med en man från försäkringskassan, han ringde mej...och...VAR TREVLIG!!!! och framförallt....FÖRSTÅENDE!!!!
Detta hände igår och jag är fortfarande i chock.
Nu, sila pasta. Halloj på skoj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar