Hej på er!
Det var längesedan!
Har suttit ute i ett sista desperat försök att få lite sol.
Nu är jag så varm att näsan pulserar av hetta. Måste in.
Sigge sover, han har haft mul och klöv- sjukan, finns ett annat namn också som passar bättre för människor, men det är inte lika kul.
Eller som Adam sa medlidsamt till sin lillebror: Nämen! har du fått kuv och möl -sjukan?
Hela våran lilla park utanför huset har plötsligt invaderats av massor med alkisar. Festar och hojtar, slåss lite, kastar lite flaskor, lever om.
Jag är så arg. ARG. Dagis kan inte använda sin park längre, barnen på gatan går omvägar. Polisen säger att kommunen vill ha sina fullisar där, en bit från tätorten så de slipper skämmas över sin fina ort. Men vi då?
Jag veeeet, det är synd om dom. Synd om dom som inte vet var de ska krossa sina flaskor, som inte har någonstans de kan skrika på förbipasserande barn eller slåss med varandra.
Men ändå.
I mina fantasier, går jag lugnt fram till bordet där de sitter och härjar. Ställer mjukt ner en skål chilinötter.
Tar fram min pistol, skruvar långsamt på ljuddämparen. Fullisarna tittar tysta och stela av skräck på mig.
Vant sätter jag en kula i skallen på den första. På den andra. och så fortsätter det till alla fullisar ligger på marken, med benen fortfarande uppe på bänken och ur ett prydligt hål i pannan sipprar det lite blod och man kan ana en strimma krutrök.
Mmmmm..
