Jo då, ge upp någon gång, inse dina begränsningar! Dramatik på mammas middag igår.
Kramper och skakningar i min kropp, gjorde att jag tvångskrystade vilket resulterade i att mannen tvingade mej till sjukhuset.
Allt väl med bebis ska snabbt nämnas, och han är kvar i magen, ska också nämnas.
Barnen, alla tre, fick sova kvar.
Tack till mamma och Ulf för att ni är underbara.
Har mestadels av dagen analyserat vad som hände egentligen.
Till ingen nytta som min kloka lillasyster Jonna sa. Hon sa även: Gilla läget och framförallt; Ta det lugnt!
"Varning varning!" kanske var det min höggravida kropp ville tala om för blåsta mej.
Så känner mej låg idag, dels för att mannen och jag kom hem halv två inatt efter att ha fått alla provsvar, dels för att jag vill veta vad problemet var.
Men, som sagt, lägger ner det nu.
Iallfall försöker.
Vi glömmer lätt bort vår kropp. Vi förutsätter helt enkelt att den finns där och att den gör sitt jobb, utan att vi lyssnar på den.
SvaraRaderaLyssna på din kropps signaler. Sköt om dig. Kram Mirre!