Fortfarande normal.

Fortfarande på linjen när det gäller min magmätning hos BM. Yeah! Normal! Inte ofta man får vara...normal!

Humöret är jämnt och fint-hela tiden förbannad. Så skönt att det inte svänger så mycket.

Nu är det ju så att eftersom jag är gravid, så är det ju, naturligtvis, det som upptar all min vakna tid och ovakna med för den delen.
Så, skrivandet kommer ju inte att handla om så mycket annat heller.

Vad skulle det vara? Vaknar. Lämnar dagis. Jobbar. Hem. Sover. Hämtar dagis. Lagarmattvättarevdammsugerläggerbarn. Sover.
Det som jag tycker är roligast just nu är att berätta för alla som frågar av ren slentrian "Hur mår du" hur jag verkligen mår. Hahaha, det hade de inte räknat med, att få höra om alla mina krämpor och besvär. Stackarna, hälsningsfrasen som blev till 15 minuters sjukupplysning.

Nu är det ju så att det inte bara är skit med mej.
Klart att det är coolt som en lastbil att vara på smällen. Känna hur det rör sej där inne.
Längta.
Prata lite med magen när jag är ensam, typ: "Lilla bebisen, håll i dej nu, nu ska mamma vända på sej" när jag ska vända på mej i sängen. (Vilket är en stor händelse för mej och bebis. Våndan innan...nu går det inte längre att ligga på samma sida, nu är höften domnad, fan...okej. Måste vända på oss. Sedan lyckan för avklartat projekt. Wohooo!!! Vändning lyckad!)

Namnfunderingar. Vissa säger att de kan se vad barnet ska heta när det kommer ut. Men, hur kan man se det?
Alla nyfödda ser nästan lika ut, skrynkliga, röda, ihoptryckta med ett litet veck vid näsroten. Vad heter man då? Yoda? E.T? Jabba The Hut?
Hehe, närå fattar jag med att man inte döper det finaste och vackraste man har till Yoda, men håller fast vid att det är omöjligt att se vad bebisen ska heta bara den kommit ut. Finns ingen typisk "Olle" eller "Sture", man blir en "Olle" för att det är ditt namn. Nog surrat nu.

Nu hämta Vilddjuret på dagis.