Jag ser här brevid att det är två dagar kvar till leverans, oj, tänk att tiden kan gå så fort...IRONI.

Adam hemma med mej idag, stackarn har legat i soffan och ätit Alvedon pga. halsont och feber, som alla andra, tydligen.
Kräksjuka och/eller influensa, lagom till förlossningen, nu är det läge att damma av hypokondrin igen.
Alex fettsur, för att han aldrig får bli sjuk...

Ossian har haft riddarfest på dagis idag, så slut efter dagen så han somnade i hans lilla fåtölj. Men när jag viskade "pasta" i hans öra, så vaknade han och knatade iväg till matbordet.
Ungen skulle kunna byta allt godis i världen mot lite pasta.

Lugnt i magen. Alldeles för lugnt. bebis rör sej såklart, men alla tecken på ev födelse är som borta. Lugnet före stormen eller igångsättning om 2 veckor. Börjar tro på det senare.
Tänk att jag ser fram emot smärta och sjukhusvistelse.

Alla mina pojkar är utvänt (det där måste vara dialektalt? Att man är utvänt? eller?).
Mannen ringde idag, jag vågar inte ringa till han längre för då tror han att det är dags, och sa att det var sååå jobbigt att hela tiden kolla att telefonen är med och att den är på. Oj, ja, det lät hur drygt som helst, stackarn.

Ossian har gjort klart för oss att:
-När bebisen kommer, då måste ni vara snälla....mot mej.

Lillhjärtat verkar vara lite bekymrad över att vi ska glömma honom när lillebror kommer. Inte lätt när man har varit i centrum i 4 år. Mamma, pappa, storebrorsorna, alla gullar med honom.
Oj, oj, jag känner att det inte kommer att bli tufft för Ossi att få en liten bror, men kanske, nyttigt.

Nu ska jag fika, sen till biblioteket och låna böcker om Kalla kriget, som Alex ska använda i skolan, sen handla.

Hej då alla höggravida och utvänta, ut kommer de alltid.