Var idag och handlade skor till Ossi, och till mej, men det var inte meningen.
När vi ska gå ut ur affären så kommer det en tant efter Ossi, jag går först, Ossi sen och sist tanten. Ossi tittar upp på tanten som tittar ned på Ossi och säger skojsamt (tycker hon), "Nu jagar jag dej!"
Ossi får en chock.
Springer förbi mej och skrikgråter rakt ut i gatan, jag hann inte blinka. Jag får tag i Ossi som gråter hjärtskärande och klänger sej fast på mej. Tanten tittar frågande "Skrämde jag honom?"
-Ja, tydligen, tantjävel, ville jag säga , men nöjer mej med ett "Det är ingen fara". Hon kunde ju faktiskt inte veta, och inte jag heller, att Ossi inte såg en tant som ville skoja lite, utan han såg en galen demonhäxa som skulle jaga honom.
Försökte lugna och fick trösta länge, till sist kunde vi gå hem. Han bearbetar fortfarande traumat genom att ta upp händelsen då och då: " Dumma tant, jaga Ossi, skoja bara."
Lilla vän, han komer aldrig mer att kunna gå in i skoaffären utan att rysa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar