Jävla tant.

Var idag och handlade skor till Ossi, och till mej, men det var inte meningen.

När vi ska gå ut ur affären så kommer det en tant efter Ossi, jag går först, Ossi sen och sist tanten. Ossi tittar upp på tanten som tittar ned på Ossi och säger skojsamt (tycker hon), "Nu jagar jag dej!"

Ossi får en chock.

Springer förbi mej och skrikgråter rakt ut i gatan, jag hann inte blinka. Jag får tag i Ossi som gråter hjärtskärande och klänger sej fast på mej. Tanten tittar frågande "Skrämde jag honom?"

-Ja, tydligen, tantjävel, ville jag säga , men nöjer mej med ett "Det är ingen fara". Hon kunde ju faktiskt inte veta, och inte jag heller, att Ossi inte såg en tant som ville skoja lite, utan han såg en galen demonhäxa som skulle jaga honom.

Försökte lugna och fick trösta länge, till sist kunde vi gå hem. Han bearbetar fortfarande traumat genom att ta upp händelsen då och då: " Dumma tant, jaga Ossi, skoja bara."

Lilla vän, han komer aldrig mer att kunna gå in i skoaffären utan att rysa.

Det finns hopp!

Adam hittat och tagit en bild på snödroppar.

Nya skor

Jag måste ligga i hård träning om jag ska hinna lära mej gå i högklackat innan fest 14 mars!
Har aldrig använt såna förr...anledningen är att jag blir så galet lång då. Jag är 1.77, klacken 10cm ca, det blir alltså 1.87!!! 2 cm längre än lilla Niclas. Störigt. Mycket snygga skor.

Hönsmamma.

Alex åkte tåg själv till Uppsala i helgen.
Jag var livrädd.
Han skulle träffa sin flickvän, som mötte upp honom på stationen.

Nästan grinade när jag vinkade av honom.
Fjantigt.
Var tvungen att ringa mamma på vägen hem.

Hur jobbigt ska det vara egentligen att se sina barn växa upp och klara av saker på egen hand?
Inte jobbigt alls, men ändå är det nervöst och rörande, och tusenjobbigt.

Hur mycket ska man släppa taget, och när? Ena stunden pokémonprat och andra åker till flickvän i Uppsala, själv.

Hur ska det bli när han flyttar hemifrån? Om jag jämrar mej när han åker tåg själv, hur ska den dagen bli. Hmmm.

Pyjamas

Måste bara visa nyaste pyjamasen, sparkdräktmodell, orangeröd, med svampar på!

Sååå söt och gosig från Polarn (ge mej pengar för smygreklam, nu, p.o.p!) Ingen mage som blir kall på natten.
Egentligen är väl Ossi för stor, men när storlek finnes...han tycker att han är jättefin i sin "manas". Själv tänker jag att jag måste passa på innan han blir stor nog att protestera!

I bakgrunden syns min kärlek Niclas.

I bakgrunden bakom honom syns våran köksvägg som vi handlade tapeter åt i helgen...svarta med snirkliga blommor. Hoppas det blir bra! Modigt.

Mammas lilla Ossi

Mycket stolt över sin nya lilla dagis väska, varje morgon packas napp och filt, sedan bär det iväg till dagis.

Arbetskamrater

Tack mina underbara tjejer ( och kille) för en skrattig 90-års middag!

Tur för mej att jag har såna ljuvliga kompisar att jobba med!

Puss o kram.