Ambulans

Drama.

Förklaring:
Hörde när jag hämtade Ossi på dagis att det fanns lite influensa vaccin kvar, grabbarna mötte upp oss och vi drog till vaccinationskyffet.

Grabbarna kavlad upp och fick varsin spruta. Skönt som fasen att det var gjort.

Ute på gatan ringer jag till äkta mannen och informerar att det bara är han och Ossi kvar att få spruta nu.
Lägger på, vänder mej och tittar på Alex som dansar en spagetti dans med sina ben, händerna har han nerkörda i fickorna. Säger att han inte ser något, känner inte något heller.

Nästa sekund störtar han med huvudet före i hårda blöta asfalten. Smack. Svimmad son.

Vaccintanten hörde smällen och kommer till undsättning, jag får kontakt med Alex, och frågar vad han håller på med egentligen? Hm. Konstigt hur man reagerar. Vad ska han svara? Skoja lite bara?
Får hjälp av en förbipasserande sjuksköterka, tur i oturen.
Bär in Alex. Blek och illamående.

Ambulans.

Adam fick, stackars liten, traska hem.

Ossian fick äntligen åka ambulans.
Farmor kom och hämtade Ossi på akuten.
Alex ligger nu i soffan under bevakning, med öm käke. Med en, ursäkta språket, jävla tur.
Tänder och näsa i behåll.

Vad hade vi räknat med? Typiskt oss.

Vi skrattade faktiskt lite åt våran otursförföljelse när han låg på båren.
Fasen vad läskigt. Riktigt otäckt att se honom svimma och få en riktig smäll.
Grät lite hemma. Ska beställa en hjälm på nätet nu. Han kanske inte gillar det, men vad fan, jag bestämmer.

Go natt, och liggkvar en stund efter vaccinationen, och framför allt, på med hjämen.