REN!

Äntligen duschat. Sitter här och är ren (Alltså ren som från en tvagning och inte från droger, det är jag iofs också, alltför ren, hade som nyårslöfte ett år att dricka mer. Det sket sej. Tycker att det är äckligt. Och onödigt. Ska skärpa mej. Mer alkohol.)

Med Sigges tvättlappar kommer man långt, men ibland behövs det mer drastiska åtgärder, som en dusch. Luktar blomma nu. Nu ska vi gå ut. Torka håret först. Jobbigt. Tacka vet jag tvättlappar.

Puss o Kram!

Laaaaa!!!!!

Jag har ett tics, eller en stressgrej kanske man ska kalla det. Jag sjunger. Högt och enformigt. När jag känner att jag är på gränsen. Ibland dansar jag också. När jag skulle övningsköra inne i stan med mamma sjöng jag hela tiden. Ibland kan jag sjunga fint, en sång. Då är jag kanske glad eller lätt stressad/ledsen.
Det är när sången blir frenetisk och galen som min mamma säger: Lisa, hur mår du egentligen?

Ni kanske har märkt mina "minnemannemonneminnemannemonne?" Eller ibland ett högt och ljudligt "Laaaaa!" Det är helt klart en typ av mina stresstics. Men oroa er inte, det är när jag blir tyst som man ska oroa sej.

Vardagsdrink.

Var till jobbet idag, småkottarna och jag. Klädde mej någorlunda fint, minglade och drack två drinkar. En helt vanlig dag på jobbet.

Kottarna

Mmm. Gobit. Eller som Ossi säger: Bogit.

Påskäggsletning. Ossi tog det största, såklart. Visste det, därför hade jag lagt i leksak och mindre godis i det största. Ossi ville att Alex också skulle leta påskägg i trädgården när han masade sej upp vid tolvtiden. Varpå Alex brummade "Mäh, vafan, jag är femton år snart!" ...trevligt...

Cykel!

I helgen kom barnens kusiner med föräldrar på besök. Började berätta fär mamma Petra om mina cykelbesvär, berättade om min nojja mot grannfrun att jag måste vara snäppet bättre, köpa mer och större saker än henne. (Haha, skojar, fast bara lite.)

Varpå Petra säger "Vi tog med oss en cykel till Ossi, ligger i bakluckan."

Prisa Gud! Snyggaste gula cykeln. Ossi lycklig, jag lyckligare! Han vurpade några gånger, med ett slutresultat på grus i munnen och mikroskopisk flisa på framtand borta och blodiga knän, men det var det värt! Tack bästa kusiner med föräldrar!!!

Gaaaahhhh!!!...

Hakuna Mattata har gått till överdrift.

Mannen kämpar med veden i värmen. Jag sitter i solen och ropar till mannen att jag är hungrig! Mannen stänger av klingan och ställer sej vid grillen så att jag ska få mat. Skäms lite. Mannen gjorde mat till mej igår också, samma visa där, stängde av klingan, pallrade sej in i köket och utfodrade mej och barnen.

Nu sitter jag här, vid datorn med kaka och kaffe. Ska ha matgäster idag som kommer klockan 2 ca. Innan det ska jag på öppet hus och äta cupcakes på Åskars. Inte duschat. Inte ens handlat mat till grillningen. Gaaaahhh!!! Minnemannemonneminnemannemonne...

GLAD PÅSK! (Kolla Petra, i bakgrunden står min fina present jag fick av er!)

Jag har inte...!

Som en sliten småbarns/tonårsmamma så försöker jag anamma ständiga förbättringar. För att underlätta och effektivisera vardagen.

Är stolt över att kunna berätta för nära och kära vad jag inte gjort under dagen.'
Och då har jag inte gjort sysslor och kunnat göra det utan att få ett mindre/större sammanbrott t ex av att se kladd på bordet eller se dammråttorna svischa förbi pga vårbrisen som kommer in när altandörren står öppen.

"Jag har inte" ska komma från en som lugnt och sansat satt på sej skygglapparna för att välja det man ska ta itu med, eller inte.
Stolt ska man ringa upp sin syster som också tampas med detta och säga; "Vet du vad? Jag har inte tvättat idag" och då ska denne syster utropa; " Men, vad duktig du är! Fan vad önskar att jag gjort detsamma!"
Stolt ska man lägga på luren, kliva över smutstvätten och gå och gosa med små eller stora barn. Eller, okej då, mannen.

Martyren ska dö. Martyrdöden.
Finns inget suckande och gnällande i köket längre. Gnäll från en mamma som tror att någon hör hur mycket hon har att göra, när hon plockar ur diskmaskinen, samtidigt som hon (suckandes sitt högsta) ropar ut i intet ifall någon skulle höra, att "Efter detta skitgöra, måste jag hänga tvätten, innan den ruttnar, sen ska Sigge ha välling och pyjamas, sen ska Ossi sova, sen ska Alex o Adam ha hjälp med läxor, undra när jag, martyren, får sätta mej i soffan innan Sigge vaknar igen för att ammas, staaaackars mamman.

Slut på " Jag har" eller "Jag måste".
Början på "Jag har inte" eller " Jag skiter i det, någon annan får göra det".

Nu, måste jag flytta på bilen åt mannen som kommer med en jävla vedkap och måste ha plats på gården för den.

Hakuna Mattata.

Yeah!

Asså shiiiit!!!! Våren är verkligen här och med den ett lättare humör. Med lättare menar jag att jag inte känner mej så tung i sinnet, trots alla knasiga saker jag har att tampas med. Ungefär 4 knasiga. Mer eller mindre knasiga. Samt en knasig man, som förmodligen tycker att jag är minst lika knasig. Familjen Knas. Hahaha! Säg knasig eller knas några gånger så kan du skratta lite knasigt åt roligt ord. Knas. Nu när all snö är borta så kan jag och bästa grannfrun slänga benen över staketet, och umgås, hon kan förresten inte kasta över benen, hon får klättra, lillfrun. Men hon är en jäkel på att kasta över barn, sina, mina, whatever. Jag har lite problem dock, allt hon har eller nyss köpt till sina barn, måste jag också ha. Nu hade hennes fyraåring fått ny cykel. Fan då. Jag har inte råd med ny cykel till Ossian just nu. Sprang omkring och letade cykel i garaget, utan resultat. Hittade en 20tummare, tvingade upp en ointresserad Ossi på jättecykeln. Nådde inte fram till styret eller ens ner till tramporna. Fan. Jaja. Släppte det för den här gången. Höjde sadeln och tog bort stödhjulen på lillacykeln och sa till Ossi som inte ville ta bort de trygga hjulen att " Men du, vi har ju hela påsklovet på oss att träna utan stödhjul" Jaha, sa Ossi och drog iväg på cykeln, utan stödhjul, och försökte sej på en liten stegring. "Mamma, nu behöver jag inte låtsas att jag kör motorcykel med stödhjul längre, nu kan jag låtsas att jag kör motorcykel utan stödhjul" skrek han åt mej när han svischade förbi. Jahaja. Cykelkungen. Imorgon ska jag jobba igen, puh, känns inte som jag gör annat än jobbar, jobbar, jobbar. ;) Nu har Sigge vaknat. Dags för gröt, sen ut och titta på Ossi på cykeln.

Min kompis!

Möts av den här söta leende bruden lite här och där. I små flyers i brevlådan, i annonser i tidningar och på stora affischer. Annars är bakgrundsfärgen blå, men idag var den, påsken till ära, gul. Roligaste av allt var nog att Sandra inte längre bara är heltäckande, utan även helkläckande. Hoppas att det går över efter påsk. Sandra redan berättat att hon skulle vara helkläckande, men det var ju klockrent nu när jag fick se det på riktigt. Hahaha!!!

Känner mej som kändiskompis, om vi ska ut och mingla så kommer kändisfotograferna ta kort på Sandra och då kommer jag att komma med på kortet. "Här har vi Tierps bästa mäklare Sandra. Med kompis". Bra. Så får det bli.

Kaknörden slår till igen.

Fick världens minsta och gulligaste kakfat av mamman. Jag bakade världens godaste och minsta kakor bara för att ge mamma, som köpte ett åt sig själv också, och för att få se fatet i action.

Mammashopping.

Mmm, så här kan det gå när man shoppar med min mamma.

Att konsumera egoistiskt är ingen lösning på problem, men visst fasen känns det bra!!!

Sitter här nu med hårfärg insmetat, mest i håret, men känner att jag spillt lite här o där. Svid. Aj. Spillde lite på tröjan också, Ossian sa att det såg grönt ut, spillet. Blev lite nervös nu. Lovar att lägga ut en bild om det blir överraskningsfärg.

Trots helt utan barn med lite egentid tillsammans med världens bästa mamma, valde jag skötrumstoaletten. (Nej, mamma, kan inte visa den andra bilden. Ser mycket konstig ut.)

Positivt tänkande med Guds hjälp.

Minnemannemonneminnemannemonne. Laaaaaaa. Tänk positivt. Inte gräva ner sej. Det finns de som har det värre. Trallalala.

Bra är att varje leende jag får av min största känns som en seger. Så lite som kan göra så mycket.

Bra är också att jag är glatt överraskad av störstas skola med rektor i spetsen. Krut i den kvinnan. Rektorkvinnan alltså.

Gud, ge mej styrka, ge mej kraft att se bättring och ljusglimtarna.

Ge mej när du ändå håller på, mindre mage och, motsägelsefullt kanske, en påse lösviktsgodis innehållande enbart favoriterna.

Släng i en städhjälp och en kock också.

Tack.

Äntligen har jag fått mitt lilla kalas. Bakat har jag också. Äter överbliven tårta för fullt. Det gick inte åt så mycket, vilket inte är så konstigt då min gelé på frukten, på tårtan, på fatet, på bänken, hehe..inte stelnade. Det blev tårtsås. Lite äckligt. Men allt annat var gott.

Jobbade i lördags. Första gången på 6 månader. Roligt att känna sej vuxen.

Sorgligt var det att se sitt skåp med nytt namn på. Mitt skåp sedan 2002. Inte längre. Nu har jag blivit nerputtad i skåp hirarkin, och får nu snällt lägga mina tillhörigheter på en pall.

Det kommer det att ta ca tio år till innan jag kan få ett eget skåp, så kan det gå när man pluttar ut ungar stup i kvarten. Jag får väl stå mitt kast.

Nervöst var det också. Förvirrade jag började med att assistera en operation. Blev svettig och hungrig, men det gick. Värre var det när jag kom hem. Huset bombnedslag. Sigge kunde tydligen inte sova i vagnen, utan måste sova på pappan i soffan. Såklart. Där låg pappan och kunde inte göra annat, vad gör man inte för sina barn?

En ensam biskvi till ett glutenmongo, samt tårta med sås och en grymt god morotskaka.