Jag har ett tics, eller en stressgrej kanske man ska kalla det. Jag sjunger. Högt och enformigt. När jag känner att jag är på gränsen. Ibland dansar jag också. När jag skulle övningsköra inne i stan med mamma sjöng jag hela tiden. Ibland kan jag sjunga fint, en sång. Då är jag kanske glad eller lätt stressad/ledsen.
Det är när sången blir frenetisk och galen som min mamma säger: Lisa, hur mår du egentligen?
Ni kanske har märkt mina "minnemannemonneminnemannemonne?" Eller ibland ett högt och ljudligt "Laaaaa!" Det är helt klart en typ av mina stresstics. Men oroa er inte, det är när jag blir tyst som man ska oroa sej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar