Nu måste du dela med dej.

Min kära vän Camilla (eller som jag brukar kärleksfullt kalla henne "Biiiaaatch") ringde idag.
Vid 11-tiden.

Rösten upphetsad och talet megasnabbt:

-" Nu har jag och barnen bakat 160 kakor, och en kladdkaka, hade inget att göra. Jag får panik när jag får tråkigt!!!

Jag stack iväg till affären och veckohandlade klockan 8 imorse, så då passade jag på att handla till lite bak.

Nu ringer jag till dej för det är sååå tråkigt att städa efter baket (Camilla städade, pratade med mej och med sina barn samtidigt, annars riskerar hon att få tråkslag).

Nej, nu ska jag klä på barnen och gå ut!!! Hejhej."

O mi got.

Kan väl också ibland känna att tråket smyger sej på, men då orkar jag inte göra något åt det, som Camilla kan.

Snälla, ge mej lite antitråk energi, så jag orkar baka med barnen utan att sätta dem framför tv:n.