Ossi och jag var ju som bekant på teater på förmiddagen.
Han var måttligt intresserad av farbrorn som hoppade runt med en nalletiger och en nallebjörn. Han satt mest o pillade på sina byxor.
Efter sovningen gick vi och fikade på konsum (eller som Ossi sa: fika på Karlsson). Alex stannade hemma, såklart, vill inte äta sånt skräp, helt plötsligt väldigt försiktig vad han stoppar i sig. Hemligheten var nog den: när man snart är tretton vill man inte synas på konsums café med mamma, pappa och småbrorsorna.
Ossi vaknade och vi knallade iväg.
Efter att ha rynkat sin lilla näsa åt allt vi köpt: Sacherbakelse, semla, jättebiskvi, kaka och wienerbröd så skulle han ha en muffins, som jag fick gå och handla. Rynkade på lilla näsan åt den också....
Sedan ska Ossi gå hem, det får han inte, skriker, jättehögt och länge, tystnar först när jag säger till honom att, om du skriker så här får farbröderna som sitter brevid ont i öronen!
Ossi sitter som ett ljus i mitt knä, livrädd för gubbarna. Sen ska han ha mitt kaffe, häller ut det på både han och mej, kallnat som tur var efter alla inköp.
När vi ska gå efter att ha stressfikat klart, får Ossi syn på en man i rullstol....springer fram till honom och ska dra ut honom i snön, mannen i rullstol säger till Ossi att han inte har vantar, så han kommer att frysa. Varpå Ossi försöker några gånger till innan han slänger sej på cafégolvet och gapskriker...jag bär ut honom.
Sedan ska vi ta oss hem, med ungen som ska gå själv, fast åt fel håll. O mi got.
Nu har han fått macka och kolla på film. "Mysigt mamma".
Någon som har telefon nummer till nannyjouren?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar