Skrik och gap.

Här sitter jag, ska försöka blogga lite ifred. Hur svårt kan det vara????

Alex och Adam tjafsar hela tiden. Varför måste dom sitta på varandra?
Och vilka ord dom kan, jag blir helt chockad, vem har lärt dom detta djävulens språk? (deras pappa).
Varför kan de inte låta bli varandra? Varför kan inte Ossi sova nu och sluta ropa på sin stackars mamma? Varför???!!!

Ossi har också lärt sej, jajamensan, han kan säga fan.
Han gör det när andan faller på, och då inte bara en gång utan tusen; fan fan fan fan fan, tills han glömmer bort vad han höll på med och traskar vidare till nästa äventyr.
Vem är det som har lärt en liten oskyldig (Nåja, oftast skyldig) gosse att svära?

Det råkar vara jag det, svor en, en, gång när jag pratade i telefon med en kompis, Camilla detta är delvis ditt fel, tappade en telefonkatalog och sa tyst; fan. Mer behövs inte för att ordet ska etsa sej fast och aldrig lossna. Fan.

Imorgon ska Ossi och jag på teater om en tiger, får se om vrålrytet kommer tillbaka då.
Tar lite bilder, om man får, på Ossi och tigern, kommer imorgon.

Sen ska vi handla hjälm till Adam, som måste ha en hjälm med galler när han åker pulka i skolan.
Varför galler? Vi har en duglig utan galler, men den "suger" och är fjantig. Jaja, vem vet svaren på alla mysterier, vissa saker ska man bara låta vara outforskade...

Nu ska jag gå och tänka på en plattång.