Välkommen!

Förvirrad, bortgjord och bara människa, redo att skriva av mej.

torsdag 26 februari 2009

Fluortant!!!

Yes! Jag har gjort det (gör nu glädjedans kompat med vågen)!

Nu har kvällen efter premiärdagen som fluortant äntligen kommit!

Mycket nervös, och med ett olyckbådande illamående som började redan igår, knallade jag iväg med min jätteväska med tandborstar, tandkräm, film ( inte "Karius och Bactus" tack gode gud för det) och min jättehund med jättetänder som jag instruerar tandborstning med.

En grupp med 21 livliga, glada och mycket högljudda förskolelever möter mej och min tandhund.

Allt gick enligt manus, höll dock på att bli överfallen och sliten i stycken, när barnen blir galet uppspelta för att min jättehund sprutar vatten, när han vill säga hej då.

Klarade mej med livet i behåll dock, tur för mej.

Nästa gång ska jag till barn som går i tvåan, de är större och starkare, får se om vi överlever, hunden och jag.

Skoja bara.

lördag 21 februari 2009

Nu måste du dela med dej.

Min kära vän Camilla (eller som jag brukar kärleksfullt kalla henne "Biiiaaatch") ringde idag.
Vid 11-tiden.

Rösten upphetsad och talet megasnabbt:

-" Nu har jag och barnen bakat 160 kakor, och en kladdkaka, hade inget att göra. Jag får panik när jag får tråkigt!!!

Jag stack iväg till affären och veckohandlade klockan 8 imorse, så då passade jag på att handla till lite bak.

Nu ringer jag till dej för det är sååå tråkigt att städa efter baket (Camilla städade, pratade med mej och med sina barn samtidigt, annars riskerar hon att få tråkslag).

Nej, nu ska jag klä på barnen och gå ut!!! Hejhej."

O mi got.

Kan väl också ibland känna att tråket smyger sej på, men då orkar jag inte göra något åt det, som Camilla kan.

Snälla, ge mej lite antitråk energi, så jag orkar baka med barnen utan att sätta dem framför tv:n.

Härliga melodifestival.

Bunkrat med chips läsk och godis.

Ossi får vara vaken lite längre, det är ju ändå lördag.

Bidrag 1-4: Läste 3 barnböcker: "Vem är söt?", "Vem är borta?" och "Kråkes förskola".

Lyssnade på maniskt hammrande av Ossi på sin snickarbänk, mycket högt, men slapp läsa.

Bidrag Rickfors: Passar på att städa lite.

Två näst sista bidragen: Medlar mellan 2-åring och 10-åring, lilla slagit stora med ett svärd, stora gråter.

Sista bidraget: Lägger Ossi, nu har jag fått nog. Ossi kräver att jag ska sjunga hans egna topplista
med b la "Mors lilla Olle", "Ekorrn satt i granen" och " Fem små apor".

Allt förstört, nu sitter jag i köket, bojkottar resten av melodijävlafestivalen.

fredag 20 februari 2009

Ont i näsan. Ont i hjärtat.

Jappsen, tjoho!!! Då har man en herpes igen! Yes!!! På näsan denna gången. Underbart. (Hoppas ni har fattat att jag är ironisk, för, tydligare ironi kan inte finnas)

Näsan är attackerad av små virustroll. Ser faktiskt inte sååå tokigt ut, bara som en ensides förkylning på ena näsborrsvingen...(nä, Panni, ingen bild denna gången heller).

Nu ska jag sluta läsa dagstidningar helt och hållet, jag har gjort uppehåll tidigare i livet, då tittade jag inte på nyheter eller läste tidningar på ca ett år.
Jag får, allvarlig världsmärta, och det är inte att leka med. Min världsmärta innebär att jag tar på mej all världens smärta.
Mycket smärtsamt.

Så, med risk för att bli ytlig och mycket ouppdaterad, men glatt ovetandes, så bojkottar jag från och med nu, alla nyheter. Ett tag. Tills jag inte axlar världens smärta.

torsdag 19 februari 2009

Ny fas i livet

Pratade med min kära vän Jenny idag.

Så skönt att berätta om att Alex har flickvän nu, Jenny skrek rakt ut:
-Fy fan va kul! Köp massor av kondomer och lägg dem i en burk, så kan han smyga åt sej en utan att det märks.

Mmm..om minst 3år, kan vi göra så. Det är först då det kommer att behövas, eller hur??!!?

Byter blöja på ett barn, snackar preventivmedel med ett annat, man behöver ju inte ha tråkigt iallafall.

Nu ska jag titta på läskig film och vänta på mina pojkar som har varit på bio.

Mamma: Tack för välskjutet vildsvin, nu är frysen full.

Stor och liten

Åker tåg till Uppsala, Ossi tyckte det var jättekul, Alex sur och tänker på flickvän.

jobbigt vildsvin

Mycket hårt jobb att stycka..iallafall för alla andra utom jag, jag myste med Ossi och fikade. Jobbigt..

tisdag 17 februari 2009

Blå sedel

Måste bara berätta, detta är det mest spännande som har hänt mej på länge, i sann Beck- eller Wallander-anda.

För några veckor sedan skrattade jag åt en blå skimmrande 100-lapp som skulle sättas in i kassaskåpet på jobbet.
-Kolla, vilken konstig färg! Hehehe!

Idag fick jag skriva på ett papper och intyga att jag tagit emot en sedel som förmodligen blivit skyddsfärgad efter ett rån..kommer såklart inte ihåg vem det var som gav mej skumsedeln, eller ens om det var jag som tog emot den..men ändå..coolt va´?

Mammas lilla stora pojke

Alex hade sin flickvän här idag. Flickvän. Kan man fatta? Jag tyckte det var nyss jag krystade ut min 5 kg bebis. 12 ½-år sedan.

O Mi Got. Tiden går.

Jag har försökt korsförhör med Alex om vad de gjort hela dagen, inget svar.

En sak vet jag, men det från annat håll: Farmor ringde till Alex mitt på dagen och frågade om hon fick hälsa på ( Niclas och jag jobbar, killarna sportlov). Pojkvän-Alex svarar:
-"Don´t think so"

Hmm, trevlig. Men ärlig, på engelska.

Byebye prick

Förra veckan, ja jag vet att det var längesedan, så tog jag bort en prick i ansiktet.
Pricken var röd, och bestod av tilltrasslade blodkärl.

Jag var jättenervös innan, nästan ont i magen fick jag för mej (hypokondrin smällde till igen).
När jag anländer till farbror doktorn, är jag så nervös så jag blir så där flamsig och ska skoja bort det rädda.

Efter lite flams med väldigt snäll och överseende läkare och lika snäll, om inte snällare sköterska, så får jag bedövning, som sprutar upp i ögat, pricken satt alltså nära ögat och nära näsan, tror att jag ska bli bedövad även i ögat och se ut som Crazy Frog, men så blev det naturligtvis inte.

Sedan bränner läkaren bort min prick, en stark doft av grillat kött som råkat trilla ned på glöden letar sig in i näsan, kan ju inte stänga av näsan..
Detta har jag, och alla andra tandsköterskor varit med om, men då i en mun, och på någon annan, och med sugensom tar bort all köttdoft, men på sej själv, fy fasen, kommer att ta en stund innan jag kan mumsa på mitt grillade vildsvin utan att tänka på min prick.

Panni, jag vet att du vill ha före och efter bilder på prickens vara och icke vara, men, tyvärr, glömde..hihi

tisdag 10 februari 2009

Imorgon är en annan dag.


Vattenläckage i källaren, innebär att vi (Niclas) måste bryta upp golvet.
Jobbade till 18, stressade iväg till föräldramöte, kom sent. Som tur var kallade vi in farmorn som lagade mat och passade barn, medans Niclas stod med fingret i ett rör, och försökte stoppa sprutande vatten.
Lönesamtal som gick bra, är mycket duktig enl chef, tyvärr kommer detta inte på något sätt visa sej i lönekuvertet, landstinget....blä.
Imorgon blir det bättre.

måndag 9 februari 2009

Tack för maten.

Mamman skjutit vildsvin åt oss. Nästan nyss. 80-100kg galt. Det blir många flintastekar och kotletter att grilla, så nu blir det till att stycka i helgen, igen. Bra.

Måste köpa ny frys.

Kom på grillparty!

"Tack för maten, mamma skjutit galten" (Vad? försök själv att rimma på "galten")

In i dimman

Mycket trött idag. Sov oroligt i natt.

Låg och tänkte på min nya karriär som fluortant, vilket ansvar att informera de små barnen om hur de ska sköta sin bissingar, och inte bara små barn, utan ganska stora också, i värsta Alex anda (tonårströtta på alla pekpinnar).

Tänk om jag råkar säga fel; Ät godis två gånger om dagen och borsta bara tänderna på lördagar!
Allt hänger på mej...

Efter att ha stött och blött alla tillvägagångs sätt att vara cool fluortant så somnade jag, drömde en orolig dröm att jag åt wienerbröd, efter en ingående drömtydning, kom jag fram till att det måste vara sviter efter helgens frossande.

Vaknar igen och kan inte somna om, eftersom min näsa överraskande nog, börjar pipa på ett mycket irriterande sätt, många fnysningar och snorningar senare är näsan äntligen tyst, och jag kan andas djupa andetag igen, utan piiip.

Då vaknar Ossi, säkert av mitt näspip.

Ska ligga i min säng, på mej, helst under skinnet, mysigt men trångt.

Somnar till slut.
Klockan ringer 5.30, suck. Beklagar mej för Niclas, som påminner om att det är fullmåne, därav min svårighet att komma till ro.
Så nu är jag vampyrmamma med pipande näsa, och har cravings efter wienerbröd.

Blodwienerbröd..

söndag 8 februari 2009

Mitt dåliga samvete.


Fredag kvällen började med härlig hamburgemeal från BennyBula. Slutade med 2 kilo godis.
Lördagens helvetesfika följdes av en melodifestival som krävde chips och dip.
Söndagens firande av födelsedag slutade med tårta och bulle, vi slog till med en pizza efter att ha skurit kött.

Om ni slarvade i helgen, ingen fara! Efter denna fett/socker intagsinformation från mej så känns det bättre?!

Skönt att man kan vara till hjälp.

Våran söndag.

Söndag morgon. Härligt mycket snö! Tycker jag, men inte Niclas, för han får skotta.
Alex skottar, och gör ett halvhjärtat försök till att gömma sej.

Stå inte bara där, hjälp!


Killarna har spelförbud, då blev det lite pussel istället.



Ser inte så gott ut nu, men vänta bara till Niclas har gjort en härlig gryta!
Styckar ett av rådjuren mamma så kaxigt sköt förra helgen.

Mamman ser ut som hon ger sej själv lite kindmassage, men, det bara ser ut så...



lördag 7 februari 2009

Melodifestival- man måste få tycka nå´t.

Caroline Af Ugglas sopar mattan med 2009-ideal tjejerna Shirley och Marie!

Med sin långa t-shirt och gummistövlar, platta och skitiga (?) hår.

Med en inlevelse som inte finns av denna värld utesluter hon publik och kameror och bara ger sej hän. Grabbarna skrattar, men jag hurrar.

Tänk att även en "internationell jury" väljer en svensk Janis-Caroline, underbart.

Tänk om alla småtjejer kunde ha Ugglas som förebild istället för dessa jagharingenhjärnamenjagärsnyggochjaggörsomallaandrabaraduälskarmej brudarna.

Fika från helvetet

Ossi och jag var ju som bekant på teater på förmiddagen.
Han var måttligt intresserad av farbrorn som hoppade runt med en nalletiger och en nallebjörn. Han satt mest o pillade på sina byxor.

Efter sovningen gick vi och fikade på konsum (eller som Ossi sa: fika på Karlsson). Alex stannade hemma, såklart, vill inte äta sånt skräp, helt plötsligt väldigt försiktig vad han stoppar i sig. Hemligheten var nog den: när man snart är tretton vill man inte synas på konsums café med mamma, pappa och småbrorsorna.

Ossi vaknade och vi knallade iväg.

Efter att ha rynkat sin lilla näsa åt allt vi köpt: Sacherbakelse, semla, jättebiskvi, kaka och wienerbröd så skulle han ha en muffins, som jag fick gå och handla. Rynkade på lilla näsan åt den också....
Sedan ska Ossi gå hem, det får han inte, skriker, jättehögt och länge, tystnar först när jag säger till honom att, om du skriker så här får farbröderna som sitter brevid ont i öronen!

Ossi sitter som ett ljus i mitt knä, livrädd för gubbarna. Sen ska han ha mitt kaffe, häller ut det på både han och mej, kallnat som tur var efter alla inköp.

När vi ska gå efter att ha stressfikat klart, får Ossi syn på en man i rullstol....springer fram till honom och ska dra ut honom i snön, mannen i rullstol säger till Ossi att han inte har vantar, så han kommer att frysa. Varpå Ossi försöker några gånger till innan han slänger sej på cafégolvet och gapskriker...jag bär ut honom.

Sedan ska vi ta oss hem, med ungen som ska gå själv, fast åt fel håll. O mi got.

Nu har han fått macka och kolla på film. "Mysigt mamma".

Någon som har telefon nummer till nannyjouren?

fredag 6 februari 2009

Skrik och gap.

Här sitter jag, ska försöka blogga lite ifred. Hur svårt kan det vara????

Alex och Adam tjafsar hela tiden. Varför måste dom sitta varandra?
Och vilka ord dom kan, jag blir helt chockad, vem har lärt dom detta djävulens språk? (deras pappa).
Varför kan de inte låta bli varandra? Varför kan inte Ossi sova nu och sluta ropa på sin stackars mamma? Varför???!!!

Ossi har också lärt sej, jajamensan, han kan säga fan.
Han gör det när andan faller på, och då inte bara en gång utan tusen; fan fan fan fan fan, tills han glömmer bort vad han höll på med och traskar vidare till nästa äventyr.
Vem är det som har lärt en liten oskyldig (Nåja, oftast skyldig) gosse att svära?

Det råkar vara jag det, svor en, en, gång när jag pratade i telefon med en kompis, Camilla detta är delvis ditt fel, tappade en telefonkatalog och sa tyst; fan. Mer behövs inte för att ordet ska etsa sej fast och aldrig lossna. Fan.

Imorgon ska Ossi och jag på teater om en tiger, får se om vrålrytet kommer tillbaka då.
Tar lite bilder, om man får, på Ossi och tigern, kommer imorgon.

Sen ska vi handla hjälm till Adam, som måste ha en hjälm med galler när han åker pulka i skolan.
Varför galler? Vi har en duglig utan galler, men den "suger" och är fjantig. Jaja, vem vet svaren på alla mysterier, vissa saker ska man bara låta vara outforskade...

Nu ska jag gå och tänka på en plattång.

Grattis


Grattis mamma på födelsedagen, hoppas du skjuter ett präktigt vildsvin för att fira lite!
Kram från mej och alla mina pojkar.

torsdag 5 februari 2009

Till Mufasa.

Jag vet att vi inte ska diskutera politik, men jag har en sak att ta upp:


Efter en konferens om mikrokirurgi i New York satt de ledande kirurgerna i en bar och drack. När de så småningom började bli lite onyktra så kom dom in på deras största triumfer vid operationsbordet.
Den första, en australiensisk kirurg, berättade:
– Vi fick in en kille som hade klämt sig i en tryckpress. Allt som var kvar var lillfingret. Vårt lag av kirurger lyckades konstruera en ny hand, byggde en ny arm och en ny kropp, så att när han till slut gick till arbetet blev han så effektiv att han gjorde 5 personer arbetslösa.
– Det är väl ingenting, sa en amerikansk kirurg.
– Vi hade en arbetare som fastnade i en kärnreaktor.. Allt som blev kvar var håret.. Vi konstruerade en ny skalle, en ny kropp och nya organ och skickade honom tillbaka till arbetslivet. Han blev så effektiv att han gjorde 50 personer arbetslösa.
Den svenske kirurgen som hade suttit tyst och lyssnat harklade sig och tog till orda:
– En dag när jag var ute och gick kände jag lukten av en fis.
Jag tog fisen till sjukhuset i en skräppåse,
släppte den på bordet och började jobba. Först slog vi in fisen i ett rövhål, byggde nya skinkor, satte fast en ny kropp på den ena änden och ben på den andra änden. Till slut blev det en man som vi döpte till Fredrik Reinfeldt och han har tamejfan snart gjort ett helt land arbetslöst...

semester

Ibland, när livet mestadels går ut på att tvätta, diska, underhålla barn, skälla på barn, komma ihåg och planera läxor, prov och friluftsdagar, träna (eller rättare känna dåligt samvete för bristen av träning) tråna efter plattångar, hihi, arbete, matlagning, jaja, halvfabrikat ska också tillagas, se allt som måste rustas, osv, vil man ha semester. Själv.

Nackdelen med semester utan barn, är att jag längtar ihjäl mej efter en halvtimme. Man är aldrig nöjd.

Min mamma ska på spa snart, tänkte om jag skulle följa med.
Mamma har fått en lyxbehandlig av sin man, Mufasa.
Jag får väl slå på stort och köra en porrengöring (ca 150 kr), köpa dagstidningen och sätta mej i väntrummet tills mamma är klar.... kanske lyxa med en chokladboll.

Så får det bli.

Niclas...

Älskling, eftersom du måste läsa blogg för att veta lite mer om mina dagar (enda sättet att kommunicera. Långa arbetsdagar och många barn.)

Så vill jag bara säga att jag älskar dej. Även att jag fyller år snart och är desperat efter en plattång...och eftersom du jobbar inne i stan så tänkte jag....

Iallafall har jag använt min ct idag (ct=crosstrainer).

Visste inte att man svettades mycket, jag stod ut mellan två reklampauser, sen var jag tvungen att vila lite. O mi got, vad jobbigt! Trodde kanske i min enfald att jag orkade mer än så, men icke. Ska köra lite imorgon också, tills jag börjar svettas, sen får det vara nog!

Hjälp!!!!!!!!!!!!!!!

Ge mej en plattång!!! Någon??!!

onsdag 4 februari 2009

Nytt hår.

Skulle klippa de två större pojkarna hos Anna idag, båda är mycket långhåriga och mycket rädda om sina långa manar.

Adam gick med på att klippa lite. Men Alex, o mi got ( Oh, my god) som Ossi säger. Han vägrade och jag och Adam drog själva till Anna. Mamma och Mufasa var barnvakt åt Ossi.
Impuls jag snodde åt mej Alex klipptid, och alla som känner Anna, vet, att hon inte gör något halvdant.
- Nu Lisa, blir det förändring! flinar hon, och det blev det.

Jag är supernöjd, men min kära snodd kan jag aldrig, hur mycket jag än försöker, få dit.

Så...nu måste jag alltså styla håret varje morgon. O mi got.

Jag måste också skaffa mej en plattång, som jag varit emot så länge, tills nu, jag bara måste ha en.

Så nu ska jag gå upp en halvtimme tidigare för att föna och platta håret. O mi got.

Niclas håller på att bli galen på alla mina inköp.

Crosstrainern som jag tjatat mej till, står helt ensam, när inte Ossi klättrar på den, har faktiskt inte använt den en enda gång. Har dåligt samvete för att jag tvingade iväg mannen och skaffa den till mej. Och tycker synd om crosstrainern som inte får göra det den är skapad för, men mest synd är det om mej, som måste se den vareviga dag.

Jag ska börja imorgon. Kanske. Eller en annan dag. Jag hinner.

Nu ska jag säga go natt till min lilla prepubertets unge. Som säger att han ska vara hemma från friluftsdagen för att han inte vill ha hjälm. O. mi. got.

Go natt.

måndag 2 februari 2009

Arg och sjuk.

Jag vill inte vara sjuk! Fick gå hem lite tidigare från jobbet idag, satt i receptionen och kände förkylningen som smög sej på, eller rättare; hoppade på. För varje samtal lät jag mer och mer täppt i näsan: Välkobbed till Folktadvårded det är Lisa.

När min kollega förtjust påpekade det, så blev det ju mera synd om mej, tyckte jag.
Så jag gick hem, en halvtimme innan, men ändå. Har nog feber, om jag känner efter riktigt hårt.

Snyft.

På dagis tyckte fröknarna att jag såg blek ut, så nu blev jag jättesjuk...

Sen är jag ARG också, men det går över om jag får skälla lite. Tyvärr svarar inte personen jag är arg på i telefonen. Synd, om ett tag är jag inte lika arg längre, och då slipper hon undan.

Nu ska jag gosa med Ossi, tycka synd om mej själv och vara arg lite mer.

söndag 1 februari 2009

Inget blir som man vill.

Idag skulle Adam, Alex och Niclas åka färja och mysa.

Niclas skulle köpa snus och jag hade beställt en parfym.

Killarna hade med sig plastpåsar med enkronor.

Niclas och hans bror skulle ha en myspys dag med sina barn.

Nåt hände, tydligen sitter det i generna denna tidsoptimism.

De missade båten, med 5 minuter .

Jag höll på att börja grina när Niclass ringde och berättade, såg framför mej två förväntansfulla killar med myntpåsar i händerna som plötsligt blev två besvikna, med böjda huvuden.

Men, de åkte och handlade i stället, och åt hamburgare, och som Magnus så finkänsligt påpekade; De fick ju åka bil i 3 timmar.

Mmm, tack, de är oändligt tacksamma.

Närå, vi gör ett nytt försök nästa helg, efter jag har styckat rådjur hos mamma.

Kryssning och styckning. Det är nästa helg det.

Imorgon sja jag göra som min vän Jenny; se positivt på livet och mig själv. (Se ned på min mage och tänka: bättre än så här kan det knappast bli)

PS: Ett till löfte är att jag ska sluta äta kakor, iallafall en vecka.

Nu ska jag tröst nätshoppa lite.