Grattis Carl!

Namnet betyder "Fri man".

Vi har på både Niclas o min sida Carl som ett "släktnamn".
Så idag ska det festas och firas! Mannen får, som sagt våfflor, som kanske inte uppskattas lika mycket av honom som av min äldsta son, som även han, heter Carl...

"Ledig" Torsdag.

Har ju ledigt idag.
Funderar mycket på hur man kan känna sig stressad av att man inte gör något...
Tvingar mej själv att ta det lugnt, mysa med Ossiman, fika, prata onödiga långa samtal i telefon, glo på barnfilm. Men, under tiden skriver jag upp en "To do list"i mitt huvud. Varför?
Jag jobbar på att lata mej med gott samvete, det är inte lätt, som ni vet, och ni som inte vet-grattis, ni är där.

Sandra, Håret blev nästan detsamma, men 3 kg lättare, är nu på gränsen till att förväxlas med SkallePer, så mycket tvingade jag min frisör att tunna ur burret, så jag är nöjd.
Nu funderar jag på att färga håret inför kurs nästa helg, men eftersom jag ska göra slingor senare, så kanske det är en dum idé ?

Nu: Handla.
Senare:Grädda 20.000 våfflor med enkelt våffeljärn till alla mina hungriga pojkar.

Frisk?

Är jag frisk?
Har jag ont i magen?
Mår jag illa?
Ser jag inte lite blek ut?
Hur ska jag orka ta mej till pulkabacken?

Ni förstår vilka svåra frågor som rör sej i mitt förvirrade huvud.
En hypokondrikers fasa är när vinterkräksjukan närmar sej.
Kanske skulle mått lite bättre om jag inte åt 4 skorpor nyss.....eller sämre?

Ossiman lördax lyxar.

Var på fiket nyss. Alex ville inte följa med, förmodligen för att det är pinsamt att synas ute med familjen, men det sa han inte.

Ossian och Adam följde glatt med.

Ossi fick beställa precis vad han ville av alla bakelser.

Han valde...en Loka päron. Ingen sockerläsk som brukligt på en lördag, eller en smaskig tårtbit, utan en Loka.

Jaja, han var nöjd.

VITPEPPAR!!!! KALAS!!!! HÅR!!!!!

Vitpeppar. Såklart det inte funkar, förmodligen fungerar det enbart om man vill ha mer och större magsår, men, låt mej tro att det funkar!
Med magsjuka i familjen så provas det mesta.

Ossian på dagis idag. De ska fira hans 3-års dag idag, lillkillen fylller ju på jullovet.

Jag lovade Ossiman att få bjuda på chokladbollar, och trodde i min enfald att vi skulle baka tillsammans, pedagogiskt och mysigt.
Nä, stod helt ensam igår och kletade med bollarna.

Ossian dansade på sitt rum, kepsen på, bakåt såklart, och med "Flipside" på högsta volym, hur vanligt är det när man är 3 år? Då ska man lyssna på "Bamses barnvisor".

Större o större blev bollarna, som nu ser ut som små snöbollar, dubbelsats 15st.
Barnen blir nog nöjda, de kommer att känna sej som Nils Karlsson pyssling när han hugger in på köttbullen.
Så där kommer barnen att sitta, vid mellis, med de obligatoriska partyhattarna med snöre under hakan, födelsedagsbarnet kommer att få en liten flagga på sin plats, saft och chokladbollar...så galet gulligt, tänk om jag fick vara med. Sötungar.

Ska klippa mej på måndag, ge mej lite tyckatillkomentarer, spara ut håret eller klippa det?
Jag som får beslutsångest av det mesta behöver en liten knuff åt det ena, eller andra hållet...

Detta är resultatet av Ossians färd genom huset...med kameran. Olovligt tagen. Jag valde ut de bästa av de 1200 bilder han tagit, håll till godo:

Efter husesyn togs äkta egobilder:

Ossi tackar för sej. Kameran överlevde ska tilläggas.

Hej!

Har nu nästan hämtat mej från julfirande med allt vad det innebar för mej.
Trauma.
Eftersom jag hört att det kan vara bra att prata/skriva av sej så:

Av någon mystisk anledning så stressar jag upp mej så till den milda grad så käkarna låste sej några dagar innan jul, efter uppläxning av bästa tandläkare Elisabeth som mestadels handlade om att lugna ner mej, och värktabletter, så var käkarna upplåsta.

Julafton: Allt flöt på enligt schemat innan våra älskade gäster skulle komma.
Efter ett smärre bråk mellan tonårsson och en stressstörd mamma (jag) som avbröts av att Ossiman välte granen...och min gran är ingen vanlig gran, utan full av kramstrams, har faktiskt svårt att hitta granen under alla kulor. Så, uppbyggandet av granen tog sin tid, och schemat sprack.
Mysigt senare, och lugnt.

Annandagen: Stopp i avloppet. I köket.
Gäster som skulle komma. Diskade med hysteriska tårar rinnande ner för min kind, i duschen, dubbelvikt. 1.78 lång.
Tänker inte berätta allt i detalj, men jag är glad att inte svärfar Nisse har brutit kontakten med mej efter att ha sett mej i action, nervösstresspanikaction.
Jag vill sända årets ros till min man som med armarna i rutten matsmörja två dagar i sträck till slut löste problemet.

På tal om ros...dagmammor och dagbarn har gett mej "Veckans Ros"! Jag är såååå stolt! Väldigt roligt.
Som grädde på moset tyckte de att jag skulle åka upp i graderna, så jag är nu...tandhygienist! Wooohooo!
Ny namnskylt och mera pengar i lönekuvertet!

Nu: Till tandhygienist H, på min lediga dag för att kolla Ossimans tänder.
Bråttom nu.

Puss!