Igår skulle äntligen spiralen in. Mannen tagit ledigt från jobbet, inte bara för min skull, tro inte det för guds skull, han skulle in till Gävle och lyssna på distinkta, krispiga högtalare. Men mannen just då hemma med Sigge.
När jag kommer till sjukhuset är det strömavbrott i hela byggnaden. Mörkt. Apoteket stängt, likaså cafeterian.
Barnmorskan som jag älskar, möter mej i väntrummet med ett värmeljus. Jag påpekar lite försynt att det nog behövs lite mer lyse än så och att jag dessutom inte gärna vill bränna mej just där.
Vi bestämmer att vi ska vänta och se om strömmen behagar komma tillbaka. Men vi kan inte vänta för länge, eftersom barnmorskan behöver en halvtimme på sej montera in en spiral.
Strömmen kommer inte tillbaka, så jag blir hemskickad.
Pratar med en bekant i den mörka korridoren, då blinkar det till, och strömmen kommer!
Jag springer tillbaka till BM och frågar om det är okej att slänga in den där nu?
Ja, skrattar hon stressat, beordrar näckning på underkroppen och plats i gynstolen. Tjoff, tjoff.
Hon tar fram instrument, riktar lampan och....mörkt! Strömavbrott igen.
Där ligger jag, med benen i vädret i mörkret, kikar ner mellan mina ben och ser barnmorskan kika tillbaka.
Nämen...säger hon, vilken BISARR situation!
-JÄVLA KARMA! skriker jag och kan inte hålla mej från ett hystriskt skrattanfall som min kära barnmorska inte kan låta bli att falla in i.
Strömmen kom tillbaka rätt så snabbt och vi var modiga nog att fortsätta insättandet.
Men...svårt var det att slappna av med bubblande stresssmärtskratt i magen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar