Farfar Misse

Som en skänk från ovan. Farfar Misse (kallas Nisse, men Alex sa Misse, när han var liten, gulligt) knackade på dörren imorse, typ 5.30 såg jag konturen av en man genom fönsterrutan på ytterdörren, halvnaken som jag var fick jag aggression och skrek åt mannen att det står någon på trappan! Lilla farfar kom med 1kg godis var åt mina sjuka barn. Okej, Misse, du är förlåten.

Nu tänker ni; Men...hon gör ju karriär inom tandvården, låter hon verkligen sina barn äta godis på en fredag, helt random? Svar: Ja. De ska få äta detta godis hela helgen.
Dock ska de med jämna mellanrum skölja med fluor, använda tandtråd, borsta 222, dvs två minuter, två gånger per dag med två cm tandkräm på borsten.

Börjar bli friskare, så skönt. Inte nog med kraft tyvärr för att vilja baka till födelsedagen, orkar nog inte ens göra kaffe, så kalaset flyttat till nästa helg.

Dammsugit med snoret hängandes från näsan, lät det hänga ett tag ifall någon skulle se. Kanske tycka synd om mej och beundra mej för att jag trots svår sjukdom, dammsög. Ingen kom och såg, så till slut plaskade snordroppen till golvet och jag var tvungen att torka bort den. Fail.

Sen skulle jag vilja gnälla lite på dej, Sigge som inte kan fatta att när man har svårt att andas genom lilla näsan för allt snor, så, öppna munnen och andas genom den! Istället för att ligga och få panik på natten för att du inte kan andas. Skärpning Sigge!
Naaaaw...mammas bebis! Inte lätt att vara liten med feber och snor. Jag förlåter dej.