GGGG

Här är vi, jag och min bebis. I en fjortis pose, som mina pojkar säger. Mörk bild dock, trots att solen skiner utanför.

GGGG? Jo: GaletGnälligtGraviditesGnäll. Here we go:

Är bitter. Träffade en gravid till idag, samma vecka som jag 26. Samma födelsedatum 25 november.
Otroligt. Men kunde liksom inte glädjas och förvånas över sammanträffandet. Utan tänkte mest på hur jävla glad hon såg ut. Snygg och pigg. Liten mage. Min är dubbelt så stor.

Tänkte att jag måste fråga, för att man gör så: Hur hon mådde, fast jag redan visste svaret.
-Jag mår bra! Har nog aldrig mått så här bra, när jag tänker efter!!!

Fan.

Svarar: Jag med! Bara bra! Hahaha!

Hon skuttar smidigt upp på cykeln och trampar iväg till jobbet.
Medan jag får ta sats, mentalt och kroppsligt, pga av smärstan i fogarna, och kastar upp benet över cykeln och cyklar sakta hem, helst vill jag stå upp och cykla. Alla som har varit gravida vet att det kan vara vansinngt obekvämt att skava mot en alldeles för smal sadel.
Väl hemma måste jag vänta en stund innan jag gör om samma procedur med benkastandet igen. Gör så satans ont.

Jag cyklade hem. Sjuk idag. Magen drar sej samman till kramper och förvärkar, för tidigt tycker vi, barnmoskan och jag, så jag ordinerade mej själv vila idag.

Nu ska jag äta.

Nästa gång ska jag gnälla om mina åderbråck samt lovprisa stödstrumpor.