Resa bort...och tacksamhet.

Snart åker vi till Tunisien, Djerba.
Med stor mage och ett snurr i mitt huvud där tvångstankar trängs med packlistor.

Var till Apoteket och handlade på mej allt som jag vet jag inte kommer att få användning för, men som känns som en trygghet att det finns där i väskan, utifallatt.

Mediciner mot lös mage, mot migrän, mot vätskebrist, mot värk generellt, mot solsveda, mot uv-strålar, plåster, Alsolsprit..mm.

Tyvärr får jag inte ta medicin mot flygrädsla, så jag kommer nog att vara rädd, men, vem orkar vara rädd hela resan, förmodligen inte jag. Det går bra.

Sofia är en sådan som lockar fram konstiga, erkännande sidor hos mej.
Jag kan berätta hur jag släppt mej under natten, eller andra, mer utförliga beskrivningar om mitt psyke eller hur min kropp beter sej.

Hon berättar sällan sånt om sej själv, men kan väl komma med en igenkännande kommentar ibland.
Jag tror att hon lockar fram ett "Oversharing"-beteende hos mej för att jag vet att hon aldrig skulle säga till någon annan: -Mäh! Har du hört det senaste om Lisas tröga/lösa mage?
Eller:- Guuu vad Lisas man måste stå ut med mycket! Lyssna på det här..visk visk..
Utan hon skrattar överseende och förståeligt. Hur lite hon än fattar.

Hhon lyssnar, ojjar eller håller med, och sedan, har jag fått lite perpektiv till eländet, och kan skratta mej blå åt allt vad min kropp sysslar med så här i gravidtider.

Tack Sofia.

Jag ska berätta allt om mina ev blivande hemorojder. Så var stark och förberedd, kvinna!