Normalt

Var till BM igår, allt väl med bebis.
Magen normal. Det innebär alltså att alla som säger att magen är ovanligt stor har fel. Hahaha!!! In your face!

Strutmage, javisst, men inte stor. Normal.

Sjukskriven halvtid. Ordination: Vila. Magen ska få lugna sej. Magen är lugn om mamma är lugn.

Tvättar ikapp som en galning, reserv tvättmaskinen fungerar som den ska. Släppte lös Ossian på den trasiga som hämnd.

Igår frågade Ossian om bebisen kommer ut genom pulla, (Eller snippan, som det ska heta nu, och som låter så löjligt så jag kan inte säga det. Snacka om att jämnställdheten tar sej till nya höjder, när kvinnors och mäns kön ska heta nästan lika. Snopp/snippa. Pulla låter också helknäppt, fast bättre, för det är mer skillnad...hmmm jo, iallafall: )

-Ja, Ossi, bebisen ska klämmas ut genom pullan, och det gör jätteont.
-Jaha...som att klämma ut en finne...konstaterar Ossi.

Hmmm, jo, det gör lika ont...

Vagnen är hemma!

Ossi sa att jag skulle lipa, så jag gjorde det.

Så fin! Så Vit! Ossian började med att lägga lilla kinden mot liften och vips! Så var den Korvstroganoff röd! Men det gick bort. Men jag kände ett liten styng av ånger av mitt färgval, men det är borta nu.

Tvättmaskinen gick sönder igår. Hann tugga i sej min nya mammaklänning från p.o.p som skulle åka med till Tunisien. Fick tips av någon att när vi kastar ut tvättmaskinen, ge den vad den tål. Hämnden är ljuv lilla maskin...ikväll är det payback time HAHAHA!!! ( Lägger huvudet bakåt och skrattar hårt och elakt, och hoppas att det hörs ner till källaren, darra av skräck, tvättmaskin.).

Hormonfulla gravida är inte att leka med.

Killarna börjat skolan idag. Efter "bara" 10 veckors ledighet. Plus en vecka ledigt i soligt land snart.

De är forfarande inte nöjda, Skolan suger. Fan för att börja skolan, har varit de vanligaste kommentarer den senaste veckan.

Inte imorse. Pirriga och hoppiga som två ettagluttare hoppade de runt varandra, samtidigt som frukost intogs och tänder borstades.

Största utstötte något konstigt läte som lät som en kyckling i målbrottet, med stl 46 på sina hoppande bamsefötter.

Älskar dessa barn. Älskar att jag har en som vuxit ur sina 45:or och är längre än mej, en som ständigt har tjejbekymmer och fortfarande vill kramas med sin mamma, och en liten som studsade sitt huvud mot min mage innan dagis och lekte att det var en boll, magen alltså. Boing boing boing.

Nu elda för lite varmt vatten, lång dusch sen.

Resa bort...och tacksamhet.

Snart åker vi till Tunisien, Djerba.
Med stor mage och ett snurr i mitt huvud där tvångstankar trängs med packlistor.

Var till Apoteket och handlade på mej allt som jag vet jag inte kommer att få användning för, men som känns som en trygghet att det finns där i väskan, utifallatt.

Mediciner mot lös mage, mot migrän, mot vätskebrist, mot värk generellt, mot solsveda, mot uv-strålar, plåster, Alsolsprit..mm.

Tyvärr får jag inte ta medicin mot flygrädsla, så jag kommer nog att vara rädd, men, vem orkar vara rädd hela resan, förmodligen inte jag. Det går bra.

Sofia är en sådan som lockar fram konstiga, erkännande sidor hos mej.
Jag kan berätta hur jag släppt mej under natten, eller andra, mer utförliga beskrivningar om mitt psyke eller hur min kropp beter sej.

Hon berättar sällan sånt om sej själv, men kan väl komma med en igenkännande kommentar ibland.
Jag tror att hon lockar fram ett "Oversharing"-beteende hos mej för att jag vet att hon aldrig skulle säga till någon annan: -Mäh! Har du hört det senaste om Lisas tröga/lösa mage?
Eller:- Guuu vad Lisas man måste stå ut med mycket! Lyssna på det här..visk visk..
Utan hon skrattar överseende och förståeligt. Hur lite hon än fattar.

Hhon lyssnar, ojjar eller håller med, och sedan, har jag fått lite perpektiv till eländet, och kan skratta mej blå åt allt vad min kropp sysslar med så här i gravidtider.

Tack Sofia.

Jag ska berätta allt om mina ev blivande hemorojder. Så var stark och förberedd, kvinna!

Vagn

Har beställt den vita...varför göra allt så praktiskt? Såklart den kommer att vara skitig av kladdiga barnfingrar och leriga vägar. So? Den är snyggast.
Och...den som har läst dåliga recentioner ang vagnen, håll dem för er själva, så kan jag fortsätta vara lyckligt ovetandes.

Mmm, jag har beställt en alldeles spritt ny vagn. För det är jag värd.
Konstigt, hur mammor kan unna sej eller lyxa till det med något som egentligen är barnens?
Känner pappor lika?; Åh!!! Vilken snygg, men dyr mössa, märke och allt, det ska jag unna mej till pojken.

Nä, skulle inte tro det.

Men, nu är det så att mina barns pappa tycker att det är lika lyx som jag med en ny barnvagn...fast det vill han inte erkänna, men han är den som frågar om jag inte ska ringa och kolla om vagnen är på väg någon gång.

Gjorde som han sa, den kommer i början på veckan.

Hjärtat

Vill bara visa. En av mina underbara. De andra vill ju, som bekant inte visa sej på bloggen, fast de är lika ljuvliga.

Undra hur en fjärde kommer att se ut? Hur många alternativ finns det? Hur många olika pojkar kan två människor tillverka? Spännande.

GGGG

Här är vi, jag och min bebis. I en fjortis pose, som mina pojkar säger. Mörk bild dock, trots att solen skiner utanför.

GGGG? Jo: GaletGnälligtGraviditesGnäll. Here we go:

Är bitter. Träffade en gravid till idag, samma vecka som jag 26. Samma födelsedatum 25 november.
Otroligt. Men kunde liksom inte glädjas och förvånas över sammanträffandet. Utan tänkte mest på hur jävla glad hon såg ut. Snygg och pigg. Liten mage. Min är dubbelt så stor.

Tänkte att jag måste fråga, för att man gör så: Hur hon mådde, fast jag redan visste svaret.
-Jag mår bra! Har nog aldrig mått så här bra, när jag tänker efter!!!

Fan.

Svarar: Jag med! Bara bra! Hahaha!

Hon skuttar smidigt upp på cykeln och trampar iväg till jobbet.
Medan jag får ta sats, mentalt och kroppsligt, pga av smärstan i fogarna, och kastar upp benet över cykeln och cyklar sakta hem, helst vill jag stå upp och cykla. Alla som har varit gravida vet att det kan vara vansinngt obekvämt att skava mot en alldeles för smal sadel.
Väl hemma måste jag vänta en stund innan jag gör om samma procedur med benkastandet igen. Gör så satans ont.

Jag cyklade hem. Sjuk idag. Magen drar sej samman till kramper och förvärkar, för tidigt tycker vi, barnmoskan och jag, så jag ordinerade mej själv vila idag.

Nu ska jag äta.

Nästa gång ska jag gnälla om mina åderbråck samt lovprisa stödstrumpor.

Tänk...

Tänk att vi ska få en till.
Ett barn.
Vilken bra idé.
Längtar ihjäl oss, alla fem.

Bara 3 månader kvar, så får vi se vem det är, hur han ser ut, vilket temprament, vad han kommer att skratta åt, gråta för, bli rädd av.

Du är så välkommen in i våran stora, galna familj, vi väntar.