Vad?

En av mina pojkar, en som aldrig vill vara med på bild, eller i text på bloggen, tog bort en liten skönhetsfläck på kinden igår.

Liggandes på båren tog han emot bedövningspruta och suturer med största lugn.
Jag, mamman, satt med krökt rygg, för att inte se så bra om jag råkade försöka titta.

Satt och stirrade in i väggen, medans Min Unge tittade på mej, precis som doktorn sagt, "titta på mamma".
På väggen fanns det spår av andra som opererat bort något, spår av blod, röda eller bruna stänk, kanske beroende på hur länge de suttit där. En plansch visade vilket håll man ska skära beronde på var vävnaden sitter den har jag studerat ingående.

Kan man svimma när man sitter ner?

Sköterskan frågar vad jag jobbar med.
Svar: Tandsköterska, som varit med om det mesta när det gäller blod o stygn.
Men nu var jag dubbelvikt, blek och fjantig.

-Vill du se leverfläcken innan vi skickar iväg den? frågar sköterskan och håller upp ett rör.
-Nej, svarar jag.
-Ja, säger Min Unge.

Inte vad jag skulle berätta, utan; när bedövningen precis var avslutad, kommer jag på att vi faktiskt skulle åka och bada hela familjen, dagen därpå.

Fick inte det, infektionsrisk.
Ungen ville inte...åka och bada på äventyrsbad och vara tvungen att hålla huvudet över vattnet är en plåga. Iallafall för Min Unge, som är större delen av badtiden under vattnet.

Så, det sket sig.

Jonna o Neo skulle iallafall komma och rädda våran dag.

Det sket sej.
Ett snöoväder som resulterade i flera olyckor på vägen som de skulle ta, gjorde att jag tvingade dem att vara hemma.
Skickade en bild till Jonna på Ossimans o mina äppelmuffins som vi bakat till dem. När jag tänker på det, kanske det bara var taskigt....

Nu ska vi beställa mat, för det är så synd om oss.