Mitt snabbaste.

Måste skriva mitt snabbaste för tiden har gått ut på min hårfärgning, piper ilsket om micron i köket.

Alex mår bra i huvudet. Nu har han feber efter den oturliga sprutan. Sover i soffan.

Eftersom jag nu har brådis vill jag bara berätta att jag har varit duktig idag, bakat lussebullar o gjort knäck. Kommer att bli svårt att hålla vikten över jul. Angenämt problem. Nu duschen och överaskning när håret blir torrt. Vad blev det för färg?

Go Natt. Fasen vad stressigt det blev.

Ambulans

Drama.

Förklaring:
Hörde när jag hämtade Ossi på dagis att det fanns lite influensa vaccin kvar, grabbarna mötte upp oss och vi drog till vaccinationskyffet.

Grabbarna kavlad upp och fick varsin spruta. Skönt som fasen att det var gjort.

Ute på gatan ringer jag till äkta mannen och informerar att det bara är han och Ossi kvar att få spruta nu.
Lägger på, vänder mej och tittar på Alex som dansar en spagetti dans med sina ben, händerna har han nerkörda i fickorna. Säger att han inte ser något, känner inte något heller.

Nästa sekund störtar han med huvudet före i hårda blöta asfalten. Smack. Svimmad son.

Vaccintanten hörde smällen och kommer till undsättning, jag får kontakt med Alex, och frågar vad han håller på med egentligen? Hm. Konstigt hur man reagerar. Vad ska han svara? Skoja lite bara?
Får hjälp av en förbipasserande sjuksköterka, tur i oturen.
Bär in Alex. Blek och illamående.

Ambulans.

Adam fick, stackars liten, traska hem.

Ossian fick äntligen åka ambulans.
Farmor kom och hämtade Ossi på akuten.
Alex ligger nu i soffan under bevakning, med öm käke. Med en, ursäkta språket, jävla tur.
Tänder och näsa i behåll.

Vad hade vi räknat med? Typiskt oss.

Vi skrattade faktiskt lite åt våran otursförföljelse när han låg på båren.
Fasen vad läskigt. Riktigt otäckt att se honom svimma och få en riktig smäll.
Grät lite hemma. Ska beställa en hjälm på nätet nu. Han kanske inte gillar det, men vad fan, jag bestämmer.

Go natt, och liggkvar en stund efter vaccinationen, och framför allt, på med hjämen.

Ikea...

Godmorgon Agneta.

Sitter här. Mätt efter lite för mycket thäiländskt hämtmat hos lilla Syster Pumba i Gävle.
Onöjd för att jag verkligen trodde att byxorna jag lånade ut till henne innan jag tappat 10kg, skulle passa nu, men NEJ, rumpan blev liksom 4 delad, två skinkor på varje sida. Ska jag behöva gå ner 10 till? Fan heller, nya byxor får det bli.

Var till Ikea igår. Ni vet.. jag hatar Ikea.
Men, vill man ha skapligt billiga madrasser, så får man bita i det sura äpplet, ta tjuren vid hornen.

Svettpärlor? Ja.
Bajsnödig? Ja.
Överlevde? Yeeesss!

Vid textilavdelningen, kom svetten. Med ett upphängningssystem för gardiner, där det behövs två (2) häften för enbart beskrivningar på olika kombinationer, kommer lätt svetten sipprandes.

Utåt lugn, tog jag min fullproppade vagn och sicksackade mej igenom folkmassan, mot belysningen!

Bländad av en miljon starka lampor som alstrade värme på min redan heta panna, så hör jag en pip-stämma: Det där är min vagn!
Hade i min inre stress, tagit fel vagn..

-Men. Var är min vagn då? svarar jag. Hur ska hon, 80-tals kvinnan med rosa väst och pipröst veta det? Dumt.

Min vagn står borta vid gardinupphängningsystemen.
Jag tycker, så här i efterhand att bruden ska vara tacksam, det var jag som fick köra slalom mellan varor och folkmassa, med hennes vagn, en hel avdelning! Själv fick jag gå tillbaka och göra om allt, igen.
Till råga på allt så piper hon till sin kompis: Jag trodde åtminstone att man fick ha vagnarna ifred, men icke!
Var tacksam, dumma kvinna.

Nödigheten kom i kilometerlånga kön, där jag var nödgad att lämna 3 varuvagnar, man och även där, 3, barn. För att gå och bajsa, i lugn o ro...hehehe.

Fick en förbannelse lagd över mej av min äkta man, för att jag på vägen hem lät Ossian köpa en ambulans med tillhörande ljud o ljus.
5 personer i en bil, varav en man med dunkande huvudvärk, och ett ilsket tjutande och lysande ambulans, var lika dålig kombination som det jäkla gardinupphängningsystemet.

Allt är hemma nu.
Aldrig mer Ikea. Till nästa helg, då vi ska handla det vi inte orkade denna.

Ska tilläggas att madrasserna är lika hårda som vårat köksbord.

Nu lägga Ossiman.

Gonatt alla vänner, nu ska jag gå och sova på köksbordet. Eller nej, jag tar sängen.

Tack!

Inte för att man ska vara materialist eller nåt, men ibland kan vissa saker underlätta.

Mamma o Ulf, ni är just nu ljuset i detta mörker.

Tack för att ni är som ni är, och att ni har hjärtan av guld.

Teckning kommer senare.

Mamma!

Hur kan mammor veta allt?

Tror nog att de vet hur man mår innan man själv kanske fattat.

Tack mori för "Upp med hakan"- blommor o tårta!

GRATTIS LEON!

Glada pyjamas killar efter kalas hos spindelmannen, eller Leon som han kallas när han är civil..