Bror

Jaminsann, kom försent till doktorn.
Bror A på sjukhuset ringde precis när jag skulle sätta Ossi på cykeln och skynda iväg.

Kände mej så överlycklig och tacksam att han ringde, har pratat in tusen meddelanden till honom, och berättat att jag vet att han inte kan svara, men att jag provar ringa ändå.
Så har stackarn tagit sej mödan att ringa efter en sköterska, som håller i telefonen åt honom, så han kan prata med mej (förmodligen ringt runt till de flesta vänner och bekanta, men jag har bestämt mej för att känna mej utvald). Så, jag kan ju inte direkt säga att jag har brådis och måste lägga på, utan i ett lyckorus babblar jag på..

Cyklar som en dåre, stackars Adam på sin BMX, försöker desperat hänga på.
Doktorn möter oss i väntrummet, inga 4 timmars väntetid här inte, och säger
-Vi har väntat på er!
Oj då. Doktor Kall tinar upp något när Ossian visar upp ett tydligt missnöje över att han inte liknar någon av de doktorer på tv. Doktorn tyckte det visst var lite charmigt, och tyckte att vi skulle åka in till Akademiska, det tyckte inte jag ,så vi var hemma snabbt igen, satte oss på studsmattan och mumsade glass.

Har ni någon gång sjungit vansinnigt högt, för att sedan upptäcka att fönstret är öppet och att det går folk utanför som förvånat kollar in? Mmm, jag med, idag.

Nu ska jag vänta på att mitt bröd som jag BAKAT ska bli klara..Om det blir snyggt så kan jag lägga ut en bild. Sen.

TV nu.