Fullt av fulla fullisar

Hej på er!

Det var längesedan!

Har suttit ute i ett sista desperat försök att få lite sol.
Nu är jag så varm att näsan pulserar av hetta. Måste in.

Sigge sover, han har haft mul och klöv- sjukan, finns ett annat namn också som passar bättre för människor, men det är inte lika kul.
Eller som Adam sa medlidsamt till sin lillebror: Nämen! har du fått kuv och möl -sjukan?

Hela våran lilla park utanför huset har plötsligt invaderats av massor med alkisar. Festar och hojtar, slåss lite, kastar lite flaskor, lever om.

Jag är så arg. ARG. Dagis kan inte använda sin park längre, barnen på gatan går omvägar. Polisen säger att kommunen vill ha sina fullisar där, en bit från tätorten så de slipper skämmas över sin fina ort. Men vi då?

Jag veeeet, det är synd om dom. Synd om dom som inte vet var de ska krossa sina flaskor, som inte har någonstans de kan skrika på förbipasserande barn eller slåss med varandra.

Men ändå.

I mina fantasier, går jag lugnt fram till bordet där de sitter och härjar. Ställer mjukt ner en skål chilinötter.
Tar fram min pistol, skruvar långsamt på ljuddämparen. Fullisarna tittar tysta och stela av skräck på mig.

Vant sätter jag en kula i skallen på den första. På den andra. och så fortsätter det till alla fullisar ligger på marken, med benen fortfarande uppe på bänken och ur ett prydligt hål i pannan sipprar det lite blod och man kan ana en strimma krutrök.

Mmmmm..

Det var ett jävla tjat om de där glasögonen.

Mmm, jag är så jävla trött på glasögon, de förstorar mina ögon mer och mer för varje synundersökning som alltid resulterar i nya, mer förstorande brillor. Jaja, det är säkert bara jag som ser det, förstoringen.

Regn och sol. I sinnet. Och godis, alldeles för lite godis.

Ossi var på hemlig resa med dagis idag. Jag hämtade honom, han sken som en sol, berättade allt han gjort: badat, ätit glass, spottat gelégrodor och annat skoj.
Hemma förvandlades solstrålen till ett åskmoln, precis som vädret utomhus faktiskt, vilket sammanträffande!
Gapade som en hes valross för att hans elaka mamma förbjöd honom att leka med hans "allra bästa kompisar i hela världen", grannungarna med magsjuka.

Rumsinskickning. Eftersom han missade mellisen så skickade jag in en banan på rummet också. Som kastades i väggen av OssiÅskmoln. Otacksamt kan jag tycka.

Appropå otacksamhet, vad skulle ni säga om ni gjorde en beställning på godis, lite luddig beställning kan hända, eftersom jag måste väsa ut godisbeställningen genom mungipan, på engelska eftersom Ossi lyssnade och dessutom blir Sigge som tokig bara han hör ordet "godis".

Ok, tillbaka till den något otydliga beställningen på godis som löd (fast på engelska): Ni måste handla godis....ni ska handla lakrits och choklad åt eran mamma som måste sitta ensam hela kvällen när pappa är på afterwork. Okej?
( Nu undrar ni: Hur sjutton säger man "lakrits på engelska?", jo, det ska jag tala om; leikriz.)

Kolla vad jag fick!

Inget av det jag beställde. Dessutom vet ju alla att när man säger "lite" så menar man det inte.

Öppet Kärleksbrev till Mannen

Hej.

Som du vet är jag inte den bästa på att uttrycka mina känslor, ok, de rykande ilskna känslorna känner du väl till, men jag lovar, det finns andra känslor, starkare, som skuggar de arga.

Jag vill att du ska veta att jag älskar dig. Att jag är kär i dig. Att utan dig fungerar inte jag.

Även om det inte märks alla gånger, drar jag alltid en suck av lättnad när du kommer hem till mig, då är jag hel igen.

Att få känna på ditt ansikte, följa alla de små rynkor som nu har dykt upp runt dina ögon, får mig att minnas att vi har haft många år tillsammans och jag vill ha fler. Jag vill fortsätta följa tiden i ditt ansikte med mina fingertoppar.

Du får mig att skratta som vi alltid har gjort, åt de mest konstiga små saker och uttryck, jag kan le flera dagar åt någonting du sagt eller gjort.

Jag älskar när du leker med dina barn, när jag hittar er i barnrummet tillsammans, du med antingen hörlurar på, eller någon liten bygghjälm, samtidigt som barnen  klättrar på dig.

Älskar också att vi har gått igenom så mycket tillsammans och fortfarande är du mitt allt.

Älskar dig. / Frugan

Note to self: Ta ingen skit.

Sitter här i min ensamhet. Med överfulla bihålor i väntan på läkaren. Sitter här och funderar. Hur kan jag fortfarande efter 35 år, fyra barn och massor med livserfarenhet tillåta att en del människor får mig ledsen och får mig att känna mig otillräcklig och osäker?

Är väldigt mycket massor besviken på mig själv. Trodde jag var tuffare än så. Nästan visste att jag var tuffare än så. Hm.

Äh, nu får det vara slut med mitt mesiga, töntiga beteende.

 Pay. Back. Time.

På min plastikkirurg mottagning

Mm, då var jag här igen. Undra hur jag kommer att se ut när jag går härifrån?
Mindre näsa, större bröst, liten rumpa, stora och stela läppar, allt enligt mallen.

Nya brillor har jag hämtat så JAG kommer att se bra UT. Men om jag kommer att se bra ut, det får vi se. Det är ju ändå för syns skull.

Vi hörs om du törs.

Varning för bitterfitta!

Två små barn magsjuka.
Pollen helvete förstör mitt liv, särskilt i kombination med en rejäl förkylning. Hostan gör dock gott-magmusklerna jobbar som tusan, särskilt på natten.

En trettonåring i Tierp har stora problem att få praktikplats i 3 dagar. I Tierp är allt möjligt-utom att låta en trettonårig kille kolla på hur en arbetsplats funkar i tre dagar (samt att kunna minska barngrupperna som nu ligger på 7 barn/personal på förskolan, totalt jävla omöjligt).

Dessutom är jag fruktansvärt irriterad. Dels på grund av magsjuka/pollen/prao/ettochetthalvåring/femochetthalvtåring som inte tillåter att mamma gör något annat än sitter på golvet med dessa varelser klättrande på sin kropp. Dels pga den kvinnliga cykeln. Äggjävlar som lossnar och gör så att problem blir megajättegigantiskt stora.