Välkommen!

Förvirrad, bortgjord och bara människa, redo att skriva av mej.

torsdag 5 februari 2009

Till Mufasa.

Jag vet att vi inte ska diskutera politik, men jag har en sak att ta upp:


Efter en konferens om mikrokirurgi i New York satt de ledande kirurgerna i en bar och drack. När de så småningom började bli lite onyktra så kom dom in på deras största triumfer vid operationsbordet.
Den första, en australiensisk kirurg, berättade:
– Vi fick in en kille som hade klämt sig i en tryckpress. Allt som var kvar var lillfingret. Vårt lag av kirurger lyckades konstruera en ny hand, byggde en ny arm och en ny kropp, så att när han till slut gick till arbetet blev han så effektiv att han gjorde 5 personer arbetslösa.
– Det är väl ingenting, sa en amerikansk kirurg.
– Vi hade en arbetare som fastnade i en kärnreaktor.. Allt som blev kvar var håret.. Vi konstruerade en ny skalle, en ny kropp och nya organ och skickade honom tillbaka till arbetslivet. Han blev så effektiv att han gjorde 50 personer arbetslösa.
Den svenske kirurgen som hade suttit tyst och lyssnat harklade sig och tog till orda:
– En dag när jag var ute och gick kände jag lukten av en fis.
Jag tog fisen till sjukhuset i en skräppåse,
släppte den på bordet och började jobba. Först slog vi in fisen i ett rövhål, byggde nya skinkor, satte fast en ny kropp på den ena änden och ben på den andra änden. Till slut blev det en man som vi döpte till Fredrik Reinfeldt och han har tamejfan snart gjort ett helt land arbetslöst...

semester

Ibland, när livet mestadels går ut på att tvätta, diska, underhålla barn, skälla på barn, komma ihåg och planera läxor, prov och friluftsdagar, träna (eller rättare känna dåligt samvete för bristen av träning) tråna efter plattångar, hihi, arbete, matlagning, jaja, halvfabrikat ska också tillagas, se allt som måste rustas, osv, då vil man ha semester. Själv.

Nackdelen med semester utan barn, är att jag längtar ihjäl mej efter en halvtimme. Man är aldrig nöjd.

Min mamma ska på spa snart, tänkte om jag skulle följa med.
Mamma har fått en lyxbehandlig av sin man, Mufasa.
Jag får väl slå på stort och köra en porrengöring (ca 150 kr), köpa dagstidningen och sätta mej i väntrummet tills mamma är klar.... kanske lyxa med en chokladboll.

Så får det bli.

Niclas...

Älskling, eftersom du måste läsa blogg för att veta lite mer om mina dagar (enda sättet att kommunicera. Långa arbetsdagar och många barn.)

Så vill jag bara säga att jag älskar dej. Även att jag fyller år snart och är desperat efter en plattång...och eftersom du jobbar inne i stan så tänkte jag....

Iallafall har jag använt min ct idag (ct=crosstrainer).

Visste inte att man svettades så mycket, jag stod ut mellan två reklampauser, sen var jag tvungen att vila lite. O mi got, vad jobbigt! Trodde kanske i min enfald att jag orkade mer än så, men icke. Ska köra lite imorgon också, tills jag börjar svettas, sen får det vara nog!

Hjälp!!!!!!!!!!!!!!!

Ge mej en plattång!!! Någon??!!

onsdag 4 februari 2009

Nytt hår.

Skulle klippa de två större pojkarna hos Anna idag, båda är mycket långhåriga och mycket rädda om sina långa manar.

Adam gick med på att klippa lite. Men Alex, o mi got ( Oh, my god) som Ossi säger. Han vägrade och jag och Adam drog själva till Anna. Mamma och Mufasa var barnvakt åt Ossi.
Impuls jag snodde åt mej Alex klipptid, och alla som känner Anna, vet, att hon inte gör något halvdant.
- Nu Lisa, blir det förändring! flinar hon, och det blev det.

Jag är supernöjd, men min kära snodd kan jag aldrig, hur mycket jag än försöker, få dit.

Så...nu måste jag alltså styla håret varje morgon. O mi got.

Jag måste också skaffa mej en plattång, som jag varit emot så länge, tills nu, jag bara måste ha en.

Så nu ska jag gå upp en halvtimme tidigare för att föna och platta håret. O mi got.

Niclas håller på att bli galen på alla mina inköp.

Crosstrainern som jag tjatat mej till, står helt ensam, när inte Ossi klättrar på den, har faktiskt inte använt den en enda gång. Har dåligt samvete för att jag tvingade iväg mannen och skaffa den till mej. Och tycker synd om crosstrainern som inte får göra det den är skapad för, men mest synd är det om mej, som måste se den vareviga dag.

Jag ska börja imorgon. Kanske. Eller en annan dag. Jag hinner.

Nu ska jag säga go natt till min lilla prepubertets unge. Som säger att han ska vara hemma från friluftsdagen för att han inte vill ha hjälm. O. mi. got.

Go natt.

måndag 2 februari 2009

Arg och sjuk.

Jag vill inte vara sjuk! Fick gå hem lite tidigare från jobbet idag, satt i receptionen och kände förkylningen som smög sej på, eller rättare; hoppade på. För varje samtal lät jag mer och mer täppt i näsan: Välkobbed till Folktadvårded det är Lisa.

När min kollega förtjust påpekade det, så blev det ju mera synd om mej, tyckte jag.
Så jag gick hem, en halvtimme innan, men ändå. Har nog feber, om jag känner efter riktigt hårt.

Snyft.

På dagis tyckte fröknarna att jag såg blek ut, så nu blev jag jättesjuk...

Sen är jag ARG också, men det går över om jag får skälla lite. Tyvärr svarar inte personen jag är arg på i telefonen. Synd, om ett tag är jag inte lika arg längre, och då slipper hon undan.

Nu ska jag gosa med Ossi, tycka synd om mej själv och vara arg lite mer.

söndag 1 februari 2009

Inget blir som man vill.

Idag skulle Adam, Alex och Niclas åka färja och mysa.

Niclas skulle köpa snus och jag hade beställt en parfym.

Killarna hade med sig plastpåsar med enkronor.

Niclas och hans bror skulle ha en myspys dag med sina barn.

Nåt hände, tydligen sitter det i generna denna tidsoptimism.

De missade båten, med 5 minuter .

Jag höll på att börja grina när Niclass ringde och berättade, såg framför mej två förväntansfulla killar med myntpåsar i händerna som plötsligt blev två besvikna, med böjda huvuden.

Men, de åkte och handlade i stället, och åt hamburgare, och som Magnus så finkänsligt påpekade; De fick ju åka bil i 3 timmar.

Mmm, tack, de är oändligt tacksamma.

Närå, vi gör ett nytt försök nästa helg, efter jag har styckat rådjur hos mamma.

Kryssning och styckning. Det är nästa helg det.

Imorgon sja jag göra som min vän Jenny; se positivt på livet och mig själv. (Se ned på min mage och tänka: bättre än så här kan det knappast bli)

PS: Ett till löfte är att jag ska sluta äta kakor, iallafall en vecka.

Nu ska jag tröst nätshoppa lite.