Hon hade intagit sin lunch. Ingen direkt kulinarisk höjdare, falukorv och makaroner. Ketchup. Hon diskade snabbt ur matlådan, lade för en gångs skull, tillbaka matlådan i väskan.
Senare på den alltför långa arbetsdagen, ser hon sig i spegeln. Konstaterar att munskyddet i vanlig ordning skrapat av lagret av makeup.
För att se lite piggare ut, smet hon osynligt ut till damrummet för att bättra på sminkningen.
Hon letade upp rougeborsten som hade hamnat i den tomma matlådan.
Borstade runt den i pudret som skulle ge en guldbrun, frisk färg på kinderna. Hon sveper snabbt och vant runt borsten på båda kinderna. Tittar i spegeln. NEJ! Hon förfasas över kletet av vad som luktar och liknar... ketchup som spridit sig obarmhärtigt över kinderna.
Hon hade misslyckats med att diska ur matlådan. Makeup borsten var full med gammal ketchup, så också hennes kinder.
En händelse hon sent kommer att glömma. Aldrig göra om.
Kära läsare.
SvaraRaderaI sin debutroman fångar verkligen Lisa vardagens små ögonblick på ett mästerligt sätt. Det jag speciellt tänker på är stunden efter lunchen där man får följa huvudpersonens vedermödor och frustration efter ett matintag.
Författaren visar här prov på en fantastisk förmåga att få fram kvinnans oerhörda frustration över ansiktets utsmyckning. Hon får på ett extatiskt sätt fram den konvulsiva empatiska känslan hos en depraverad karriärkvinna i mitten av livet.
Tack Lisa för en strålande inledning på din författarkarriär. Fortsätt så.
Tack. Tror jag. Konvulsiva? depraverad? Har nog en bit kvar innan romanen kommer ut.
RaderaKram!