Jag är på riktigt rädd för min optiker. Han har en sån där konstig ironisk humor som han överöser mig med. Ni vet, så inkapslad att man faktiskt inte vet om han skojar eller inte. Jag tycker, att om man ska använda sig utav ironi, ska den vara tydlig, om den är otydlig, eller långsökt måste man avsluta med ett höjt ögonbryn eller ett litet skratt. Ok? Ska vi säga så?
Dessutom är han vindögd, så jag kan aldrig avgöra om han tittar på mig eller på min låtsaskompis.
Nej, nu ska jag ta mod till mig och hämta ut mina uppgifter. Snart. En annan dag....hjälp...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar