Välkommen!

Förvirrad, bortgjord och bara människa, redo att skriva av mej.

fredag 3 februari 2012

Never alone, always alone.

Forever alone...

Mmm, 13 grader kallt ute.Tänker inte gå ut. Vill inte utsätta mig och barnen för sådan extrem kyla. Sara och Inez skulle komma, men Sara har alldeles för ont i halsen.

Jag har lekt med Sigge och Ossi, har gjort lunch, ätit den tillsammans med barnen.
Med en lunchkonversation som löd ungefär så här: Sigge: GagagagaDAAAAA!!!(Sitt högsta) Ossi: Mamma, i Kina finns bara grönsaker, ingen mat, inga köttbullar. inga affärer. Jag: Men, hur får de tag på grönsaker då? Ossi: Det är kinakockarna som gör grönsakerna, vet du väl mamma! Jag: Jaha. Sigge: GAAAAA!!!!(skriker ännu en gång sitt högsta och ljusaste trumhinnedödande skrik). Ossi: Om man går på solen, mamma, vad händer då?

Fixat köket. Nu sover Sigge.

Ossi vill leka mer. Jag vill inte leka mer! Säger inte det, säger: Ok, mamma kommer snart.

Sååå tråkigt. Sååå i stort behov av en vuxen människa. Och en kaka.

4 kommentarer:

  1. Hur gick det på mötet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du menar krismötet på skolan så får vi väl se. Om de slutar tjafsa. Om de skärper till sig. Om de fixar betygen. Nu talar jag om lärarna.

      Radera
  2. Ok!
    Hoppas, för barnens skull. Och för att en viss mamma inte ska behöva gå bärsärk i fikarutan...

    SvaraRadera
  3. Fikarutan? Är det istället för rökrutan som fanns på min mammas tid?

    SvaraRadera