Lycklig!

Stod på dagisgården, som vanligt mycket missnöjd med att Sigge inte får plats på samma dagis som Ossi. En mamma kom i vägen för min bitterhet och jag överöste henne med gnäll.

En personal på förskolan står och lyssnar på mig och mitt gnäll över detta, som hon gjort en miljon gånger redan.

Telefonen ringer och jag svarar inte, har inte tid nu, måste gnälla klart.

Ringer upp efter jag lättat några bitterkilo och det är barnomsorgskvinnan jag inte har varit speciellt glad på.

Hon berättar att Sigge på nåder har kommit in på samma dagis som Ossi!!!!

Wohoooo!!!!!

Lyckan är fullkomlig!

Svårt att förstå kanske, men för mig betyder en smidig vardag mycket.

Blev så lyckorusig att jag började skuggboxa förskolefröken i magen.

"Visste du om det här under hela mitt missnöjdhetsföredrag? Och inte säger något? Din jäkel!" skriker jag till henne samtidigt.

Usch, ingen kontroll alls.

Måste börja kontrollera mina känsloyttringar.

Men glad, det är jag fortfarande, kontrollerat glad och tacksam.