Sjuk

Höstlov. Fy fan.

Boooring...

Fast det här var ju rätt kul.

Sigge sjuk sover. Mannen kollar formel1 eller som Ossian sa när han var mindre "omelett". Adam hos kompis. Alex och Ossi uppe och grejar med datorn, tror jag. Här sitter jag och har så tråkigt.

Så jädrans uttråkad att jag inte ens orkar blogga.

bvc

Ska till bvc...sitter och väntar på att tiden ska vara inne att knalla iväg. Mäta och väga lilla. Kolla om han kan slå två klossar mot varandra. Han kan det, han kan slå två klossar i huvudet på mig också. Och på sin pappa, även på sina tre bröder. Sigge är jättetidig och duktig för sin ålder.

Hej då, ses.

Det blir aldrig som man tänkt.

Besviken...ser ju inte alls ut som Maria Montazami (måste kolla hur min idols namn stavas, förresten)

Kan det vara den slitna, hängiga collegetröjan? Eller den begynnande dubbelhakan? Jag vet inte, men läppstiftet gjorde liksom så att mina läppar ser sjuka ut.

Fan.

Maria och jag.

Var ju till min plastikkirurgi klinik häromdagen. Hahaha!!! Så roligt jag och Hollywood fruarna! Yes! Jag har hittat hem!

Hrm, jo, gick så bra! Jag är redo! Nu kör vi.

Hej nya mage!

Det var en bra dag, en annan bra grej var att jag äntligen fick tag på min stora idol Maria Montazamis läppstift! Kolla! som jag har jagat detta smink.

Sitter här på bilden, på min klinik och smetar in mina läppar, med Marias läppstift. (Som ännu inte är plastikopererade, men jag har hört att det är som med tatueringar, har man en gång börjat, är det svårt att sluta.)

Kan det bli mer störigt?

Hej då, måste göra klart korvstroganoff och byta en bajsblöja. Glamour!

Sigge kan själv.

Gör as we speak, köttfärssås, för att förbereda för morgondagen, då svärmor kommer och ska vara barnvakt för att jag ska på konsultation för min mage! Fatta!!! jag är ett steg närmare ev operation av min mage. Nervös nu.

Igår, när Sigge och jag var och "vecko"-handlade, så skulle Sigge absolut ha med sig Kelda förpackningen in i bilen. Klart han ska ha det, tänkte jag, hur ska han kunna få upp den? Det kan ju inte ens jag med sax. Heeee...

Våran väg från affären tog ca 3 min, på den tiden hann Sigge gnaga ett minihål i förpackningen och klunka i sig matlagningsgrädde.

Ljudlig rap följde när jag tog upp honom från bilstolen. Kvällsmålet fixar Sigge själv, tydligen.

Nu ska jag ägna min uppmärksamhet åt svärmors köttfärssås.

Hörs, hej.

Lördagsfunderingar

Lördag.

En lördag då det enda jag planerat är att, håll i er, dammsuga, torka golven, damma och putsa fönster.

Jag vet att jag har störigt sagt att det där med städning är för mesar och att det är lika lönlöst att städa när man har barn som att skotta när det snöar. Men det säger jag ju bara för att försvara mig själv mot alla "jag borde" tankar.

För när man har välsignats med en Sigge, så går det inte att sköta dessa sysslor. Han är min lilla apa som har kommit på hur man stänger av och på dammsugaren, ska ner i toaletten med handen och mysa runt, slå på pappas högtalare, riva och slå och skalla (!) sin minsta storebror, ja, listan är oändlig.

Har jag berättat att lilla mammas apa kan gå nu? Jajamensan. För en månad sedan. Joråsatte...vid nio månaders ålder spatserar Sigge omkring hemma. och når det mesta och slår sig på det mesta.

DÄRFÖR säger jag till mig själv och andra, att det där med att hålla ordning hemma, det struntar jag i för jag är så cool.

Stämmer ibland, men för det mesta måste jag ut ur huset så jag slipper se skiten.

Men idag har Mannen lovat att ta Sigge så jag får städa. Fast han tycker att det ska vara tvärtom, att jag tar Sigge så han får städa, han säger att jag inte kan städa. Bara för att jag är snabb....bara för att han städar under soffan med en tops.

När jag vaknar en lördag morgon och till slut kommer på att det är lördag då kan jag känna en barnslig lyckoilning i kroppen, inte för att familjen är ledig tillsammans eller för att vi ska göra något skoj, nej för att då får man handla och äta lördagsgodis.

Det är sant, jag känner ren och skär lycka när jag får plocka ihop min egen påse.

Det ska jag göra så snart vi ätit lunch.

Strosa iväg i solen och inte handla något annat än en påse lördagsgodis.

Trevlig helg.

Bakis

Jag är bakfull idag. Synd bara att jag inte drack alkohol igår, då hade det liksom varit värt det.

Egentligen ÄR jag inte bakis, utan förbannat trött.

Var till lillasyster i Gävle igår medan Mannen var på Hi-Fi klubben på seminarium tillsammans med 11 (Oj, så många?) andra nördar, de minglade och diskuterade krispiga ljud.

Passade då på att krama om Jonna med tillhörande pojkar.

Det blev så klart alldeles försent, förstod man ju att Mannen inte kunde slita sig från sina banankontakter. Denna sena tur till Gävle resulterade i att Ossian blev, vad ska man säga?...nattgalen? Skrek i två timmar till o från. Är det inte Sigge så är det Ossi.

Efter Ossi vaknat vaknade Sigge och ville ha välling på stört.

Taskigt.

Jaja, nu leker Ossi med dagis-(..ajajajaj!!!! FÖRLÅT!!!! FÖRSKOLE) kompis som vi precis varit och hämtat från förskolan.

Sigge sover, han har sovit jätte länge, naturligtvis, han var ju vaken i natt. :(

Ska bara berätta; Varje dag exakt klockan 12.00, kommer det en man gående i våran lilla "skog" som ligger mittemot. Jag kan stå och titta på honom från mitt köksfönster utan att han kan se mig.

Han har alltid en kasse med sig.

Han stannar alltid vid samma stora sten.

Tar upp en öl ur kassen som han öppnar och sveper. Sedan en till och en till. Han har ibland med sig en liten bandspelare där det tyst skvalar Mellanöstern musik, ni vet sådan musik där sångaren tokwailar sönder varje vokal.

Jag är fascinerad på riktigt av honom. Varför går han till vår dunge och dricker öl? Alltid samma tid? Han vinglar inte. Han ser sorgsen ut. Han längtar hem, tror jag.

De har säkert bättre öl i Mellanöstern.

Fikat från helvetet och en älskad svärmor.

Hej.

Var och fikade igår på Tierps nya fik. Det fiket som jag och min lillasyster tänkte ta över. I våra drömmar planerade vi allt in i minsta detalj, jag bestämde även att fiket skulle heta "Royal" så som det gjorde när jag var ung, innan alla ägarbyten.

Jaha, det nya cafét heter "Royal". Så går det när man låter drömmarna förbli just det-drömmar.

Åh, mysigt att gå på café!

NEJ, INTE MYSIGT ALLS!!!!

Med två 10 månaders bebisar. En snart femåring och en 4-åring, förvandlades det lilla fiket till lekland med kuddkrig och Fantaspill.

Skrik och skratt med alldeles för hög ljudnivå. I vårat lilla fikahörn skrek barnen så högt att mammorna som satt i samma hörn (vi) skrek också till slut, för att kunna höra varandra och tillrättavisa barnen.

Stackars alla andra fika sugna gäster. 2 mammor och 4 barn, som försökte överrösta varandra.

Aldrig mer. Jo kanske, på lördag...prinsessbakelsen var grym.

Svärmor kom och var barnvakt efter att Mannen ringt in henne akut.

När man har 4 barn, alla i sin egen trotsålder, behöver en gråtfärdig mamma en paus och då behöver hon även prata med Mannen för att vi ska kunna vara en enad front mot våra älskade barn.

Så, världens bästa svärmor kom i vanlig ordning, som en räddande ängel, gav barnen falukorv och makaroner, medan vi smet iväg och satte oss och åt på restaurang. Och planerade och tipsade och gnällde. Skönt. Efter två timmar ensam med Mannen, kändes livet lite enklare och luften gick att andas.

Nu ska jag och barnen ut och palla äpplen hos grannen.

Hej hej, tänk ibland bara på dej.

Mina 4

Skrythyllan....