Lördagsfunderingar

Lördag.

En lördag då det enda jag planerat är att, håll i er, dammsuga, torka golven, damma och putsa fönster.

Jag vet att jag har störigt sagt att det där med städning är för mesar och att det är lika lönlöst att städa när man har barn som att skotta när det snöar. Men det säger jag ju bara för att försvara mig själv mot alla "jag borde" tankar.

För när man har välsignats med en Sigge, så går det inte att sköta dessa sysslor. Han är min lilla apa som har kommit på hur man stänger av och på dammsugaren, ska ner i toaletten med handen och mysa runt, slå på pappas högtalare, riva och slå och skalla (!) sin minsta storebror, ja, listan är oändlig.

Har jag berättat att lilla mammas apa kan gå nu? Jajamensan. För en månad sedan. Joråsatte...vid nio månaders ålder spatserar Sigge omkring hemma. och når det mesta och slår sig på det mesta.

DÄRFÖR säger jag till mig själv och andra, att det där med att hålla ordning hemma, det struntar jag i för jag är så cool.

Stämmer ibland, men för det mesta måste jag ut ur huset så jag slipper se skiten.

Men idag har Mannen lovat att ta Sigge så jag får städa. Fast han tycker att det ska vara tvärtom, att jag tar Sigge så han får städa, han säger att jag inte kan städa. Bara för att jag är snabb....bara för att han städar under soffan med en tops.

När jag vaknar en lördag morgon och till slut kommer på att det är lördag då kan jag känna en barnslig lyckoilning i kroppen, inte för att familjen är ledig tillsammans eller för att vi ska göra något skoj, nej för att då får man handla och äta lördagsgodis.

Det är sant, jag känner ren och skär lycka när jag får plocka ihop min egen påse.

Det ska jag göra så snart vi ätit lunch.

Strosa iväg i solen och inte handla något annat än en påse lördagsgodis.

Trevlig helg.