Slö tittar på naturprogram. Mannen ligger bredvid i soffan och kommenterar programmet. Jag lyssnar på det öra som är närmast honom, tittar upp på tv:n, svarar något som jag tror passar.
Men, plötsligt dyker det upp en rysk mink, eller något liknande, väcker mitt intresse genom att vara totalt galen och sprittig i snön. känner igen känslan sedan jag var barn, pirr i magen av galenhet och bus. Inga bekymmer. Inga räkningar som ska betalas. Ingen mat som ska planeras och inhandlas. Ingen pms (Eller?). Inga bittra tankar lagda på människor som borde ha, men inte vill ha, plats i ens liv.
EN MINK I SNÖN VILL JAG VA!
Magen känns bra. Tänker på hur bra den känns när jag går fort, fortare har jag inte gått på 5.5 veckor.
Jag kan stå upprätt. Jag kan inte nysa. Nysa är det värsta. Jag kan bajsa. Jag kan skratta. Jag kan lyfta Sigge (fast jag inte får).
Men jag kan fan inte nysa. Känns som om allt spricker. Atscho=Ritsch! Läskigt. Annars är det bra.
Har en platt mage. Första gången på 15 år.
Fast jag smaskar godis. Snart är min nyvunna platta mage ett minne blott. Om jag fortsätter på det här viset, vilket jag inte ska.
Efter nyår måste jag tvångs omhändertas och låsas in på avgiftning.
Sockeravgiftning.
Läste i en kvällstidning om 15 sekunders metoden. Denna bantningsmetod innebär att man ska stanna till och fundera innan man tar den där godisbiten: "Behöver jag verkligen den där biten? Är jag verkligen så sugen?"
I mitt fall innebär det att jag i 15 sekunder skakar, svettas, får tunnelseende, hinner bli sugen på minst 3 bitar till. Så, för min del innebär 15 sekunders metoden att jag äter 4 bitar efter 15 sekunder, äter dem på 10 sekunder.
Nu ska jag krama mina tonårssöner gonatt. Mannen sover redan. I morgon, vid den här tiden är det 40 minuter kvar till 2012. Gonatt.