Födelsedagspojkar

Alex har fyllt tretton!
Kan man fatta? Jag-en tonårsmamma, hur ska jag fixa detta nu då?

Kommer ihåg som igår när jag började sjuan; Skolarbetet var det sista som jag hade i huvudet, fick trängas med tankar om hur man såg ut när man fick gå igenom trånga korridorer kantad med åttor och nior, som gjorde sitt bästa för att leva upp till skräckhistorierna man hört om att börja på högstadiet som liten sjua.
Var inte så farligt. Värst var faktiskt min man, som då gick i nian.
Hur många gånger kom inte ett ben ut framför fötterna, ett krokben, som tillhörde honom.
Jag föll aldrig. Då. Det kom senare. Pladask. Min älskling sonm artade sej till sist ;)

Adam fyllde elva i fredags. Utan sin mamma....på Gotland med kompis (Ja, inte själva, kompis familj är med på ett hörn.) Faktiskt ganska jobbigt att firandet från min sida fick bli ett telefon samtal, och en sång som blev smått hysterisk, eftersom Ossi mitt i "Ja må han leva" ramlade ner från en stol...
Ska hämta Adam på onsdag, Bromma flygplats, lilla killen ska åka flygplan alldeles själv, han bryr sej inte nämnvärt, jag tycker, om man så säger, att det ska bli mycket skönt att få hem honom. Pussa, krama och ha ett litet försenat kalas.