Känner mej som en av de sista här i världen att bli Facebookad. Jag har varit motståndare länge, men tänkte att jag skulle kolla hur man gör....förmodligen kommer jag inte att kunna, rent tekniskt, så jag blir galen och skiter i det. Vi får se, blev lite inspirerad av Jenny, som jag tror är ganska nördig på datorer. Som alla mina pojkar ungefär.
Tänk om jag blir helt själv? Om ingen vill "adda" mej? Jag känner mej alldeles för blyg för att ta kontakt med någon man knappt kände i skolan t ex, för, är det inte så det går till? Att man tar liksom vem som helst? Som man kanske handlat av på en mack på genomresan? Åh! den där tror jag att jag känner igen! Tjohoo! Min mosters ex barns kille, Ha! Han käääänner jag. Min kompis.
Usch, vilka fördomar. Nu ska jag prova.
Önska mej lycka till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar