Igår skrattade jag så där jobbigt, liksom inombords, så det känns som man ska sprängas.
Trött, jobbat hela dagen, klockan närmade sig halv sex, försenade, patient som väntade.
Och i en hastig släng av afasi och förmodligen lika trött som jag, råkar tandläkare säga " Nu kan du bita på den här mackan" mackan??? Han menade ocklusionsfolie. Han var nog hungrig.
För att skoja till det lite så spär han på vidare: "Bit nu på den här goda mackan!"
Jag dör! försöker skratta tyst bakom munskyddet, med resultat av att jag sitter och tokguppar med tårar som rinner ner bakom ett mer och mer fuktigt munskydd.
Det var väl inte så jättekul, men i stundens hetta, och när man ska vara någorlunda proffesionell..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar