Trött.
Jobbat på mitt jobb i tre dagar. Långa dagar.
Måste vara skärpt. KAN inte gå dit med samma gamla mamma- tänk som hemma.
Gör av med mammarollen i bilen: Solglasögon på (Skittöntiga solglasögon, såna som man har ovanpå de vanliga glasögonen. Utstickande, breda med en liten skugga av de vanliga glasögonen som skymtas, men, jag leker att jag är skitcool i de två glasögonen på näsan.), hög musik på, sång på, jättehög sång.
Jobba, jobba.
Hemma igen ungefär vid halv sex.
Mannen har tvättat fyra tvättar, klippt gräset, gått en promenad och handlat, lagat mat.
Jag tror han gör så liksom för att bevisa och visa mej, hur LÄTT allting går här hemma.
Hur KONSTIGT det är att jag gnäller, för detta..att vara hemma, det är en barnlek.
Det jobbiga, det är att gå till sitt arbete varje dag.
Sedan..börjar våran tävling: Vem har mest att göra nu när dagen nästan är slut? Jag försöker demonstrativt att sopa upp lite rån från golvet, samtidigt som jag bär Sigge på höften och ropar till Ossian: -Ja, gubben! Mamma kommer snart!
Fast han egentligen inte har ropat efter mej eller egentligen inte vill ha någon hjälp.
Mannen klipper gräset en gång till för att vara på den säkra sidan och, för att se upptagen ut.
Såna är vi.
Nu kommer de hem från fisketuren, själv ska börja damma lite så här på kvällskvisten, måste damma efter mannens första kommentar efter Hej: Har du suttit vid datorn hela tiden?
Gonatt. Måste gå nu, har massor att stå i...
