Acceptera

Ja, så här kan det gå..sliten mamma i sina bästa år. Som inte är så många som det kan se ut.

Kollega ringde på dörren med ett paket till Sigge från alla mina underbara jobbarkompisar.

Då såg jag ut så här.

Mitt hem, såg om möjligt, ännu värre ut.

-Hur går det att vara mammaledig? undrade underbara jobbarkompis.

-Jo, bra, ler jag med spruckna läppar (Torra, pga amning).

Lunchen kvar på bordet. En hög av kläder på den obäddade sängen. Vagnen mitt i hallen. Leksaker överallt. Sne gran.

Hon fick en kram, vilket var vågat av mej och förvisso vågat av även henne, oduschad. En svag doft av avslag slog emot henne. (Överdrift från mej just det där om avslag, vill bara säga det innan jag fortsätter, heh..) Oversharing, jag vet, men bloggen är min bikt. Innan hon pulsade ner från den oskottade trappan, fick hon kliva över en soppåse

Vad hände?

Jo, efter underbara jobbarkompisen gick, fick jag panik och bäddade sängen, vilket jag inte gjort på 15 år, skottade trappan, kastade soporna, städade leksaker. Varför? Hon har ju redan sett allt.

Så dumt.

Men duschat har jag inte gjort än, fastnade framför datorn med en mugg kaffe istället.

Var till mitt Sikhjälma igår, nu har vi betalat 2011 års hyra för våran stuga, känns så underbart att vara på plats när vi ska börja bygga vår egen stuga.

Att slippa grytan Tierp i sommar och vara ett stenkast från havet är inte fel det heller. Längtar efter sommaren!!!

Tack för mej, en lortig tjej.