Mat, psykolog o hemlis.

Sitter här och väntar på att mannen ska komma hem med min mat jag ska beställa, som han ska hämta, fast det vet han inte om än.

Händelserik dag. Det tar vi sen. Det behöver mogna, om vi så säger.

En av dagens händelser är att jag varit på min andra date med kbt-psykolog idag, eller heter det kgb? ktb? What ever, hjärnskrynklaren som ska få mej hantera mina nojjor.

Alla har nojjor, men är man hypokondriker så blir nojjorna aningens överdriva, ni vet.

Hon undrade vad jag egentligen gjorde där. På Riktigt. Hon sa:-Vad gör du här?
Eeeh...inte vet väl jag, heller.

Andledningen att hon ställde denna, kan tyckas, oförskämda fråga är att jag analyserar -och diagnostiserar mej själv, och bäst av allt, kommer med lösningar för ett tillfrisknande, samt sätter det i verket.

Sedan berättar jag hur jag tänkt och gått till väga under veckan.
Min kbt-psykolog. Vars kunskap jag egentligen tycker mej ha rätt till, och tror att jag besitter. Hon lyssnar. Tiden är ute, jag går hem.

Men, det kanske är så det ska gå till. Man liksom kommer på det själv. Men, vad gör jag då där? Bra fråga, psykologen.

Ses nästa vecka.

Nu mat.

Nu ska jag ringa min man och berätta för honom att han ska hämta mat åt mej.