Ers nåd.

Inte bara på dagen, utan även på natten, är det Ossiman som bestämmer. Diktatorn.

Kommer marcherande i hallen, och knackar på min stängda sovrumsdörr.

Han öppnar inte ens själv, utan jag måste pallra mej upp och öppna dörren åt Ers Nåd.

Han kryper upp i sängen, tar min kudde, som nu är hans, och mitt täcke, som han egentligen inte vill ha, utan för att det är hans att sparka av.

Använder sin mamma som ett slags fotstöd åt sina kalla, kladdiga fötter som sparkar och trycker in i mjuka magen (Än så länge, inget 6-pack). Jag ligger på 10cm, använder min arm som kudde, som domnar.

Varför lägger jag inte honom i sin säng? För det är sååå mysigt med att ha en liten skrutt nära!

Varm o trött med frenetiskt sug på nappen.

Mammas gullhjärta!